Good Will Hunting (1997) blev det stora genombrottet för barndomsvännerna Ben Affleck och Matt Damon. Tillsammans skrev de ett riktigt bra manus och insisterade på att även vara delaktiga som skådespelare. Ett mycket klokt val, skulle det visa sig.
Lyckligtvis blev det Damons uppgift att spela huvudkaraktären, Will Hunting, en 20-åring från Bostons smutsigare kvarter som lever ett helt och hållet ambitionslöst liv. När han inte sopar golven på ett av världens bästa universitet, MIT, sveper han ofta öl med sina vänner eller hamnar i trubbel av olika slag.
Men en sak skiljer honom från alla andra i sin omgivning. Han är ett regelrätt geni – hyperintelligent, med fotografiskt minne. En dag upptäcker en professor på universitetet (spelad av Stellan Skarsgård) att den unge städaren är ett matematiskt underbarn, och vill hjälpa honom att nå sin fulla potential. Men Will lockas inte alls av den akademiska världen.
När han senare hamnar i rättegång på grund av ett slagsmål riskerar han att dömas till fängelse, men får gå fri, på villkoret att han går i terapi. Detta leder honom efter många om och men till terapeuten Sean Maguire (Robin Williams). Sean kommer från en liknande bakgrund och tycks vara den enda som kan ta sig förbi Wills hårdkokta, likgiltiga fasad. Djupt där inne gömmer sig förvirring, osäkerhet, och tydliga spår av en jobbig barndom.
Handlingen må vara lite väl förutsägbar och innehålla för många klichéer, men detta maskeras ändå till stor del av alla strålande skådespelarprestationer. Här är alla inblandade är i högform.
Good Will Hunting nominerades till inte mindre än nio Oscar och vann två – en till manusförfattarna, och en till Robin Williams, som inte helt oväntat är filmens största behållning. Han bevisar än en gång att han trots sin komiska talang gör sig allra bäst i lite mer seriösa roller, och är väl värd sin guldstatyett.
Regissören Gus van Sant (mannen bakom den snarlika, men ännu bättre, Finding Forrester) tar vad som mycket väl kunde ha blivit smörigt, och gör det i stället till ett högst sevärt relationsdrama. Det är underhållande, berörande, och släpper inte tittarens intresse förrän eftertexterna börjar rulla.
Filmens betyg: 
Recension av Niklas Lundmark