Paths of Glory (svensk titel: Ärans väg) är Stanley Kubricks berömda film om första världskriget. Filmen är gjord 1957, men det var annars ovanligt med skildringar av första världskriget under 1950-talet - desto fler filmer hade det andra världskriget i fokus även om A Farewell to Arms (osedd av recensenten), en adaption av Hemingways roman med första världskriget som fond, hade premiär samma år.
Precis som i Kubricks hans Dr. Strangelove (1964) handlar det snarast om ett skildrande av krigets absurda sidor. I båda filmerna utmålas krigshetsande generaler i kontrast till humanism och liksom undertiteln i Dr. Strangelove är Path of Glory parodisk. Filmerna skiljer sig dock avsevärt i respektives tonlägen.
Redan öppningsscenen i Paths of Glory initierar temat då en general får en propå om en operation och först avfärdar den som ogörlig. Men efter fått påtalat vilka utmärkelser och befordran en sådan lyckad kampanj hade lett till snart börjar se det hela som fullt möjligt – och strax har frestelsen gjort det genomförandet till en fix idé hos generalen.
Operationen går ut på att en fransk styrka, belägen i en skyttegrav vid krigets västfront, ska inta en av tyskar hårt försvarad kulle. När Överste Sax (Kirk Douglas) underrättas påpekar han att uppdraget näst intill är omöjligt att genomföra. Generalen Mireau insisterar dock samtidigt som denne kalkylerar att hälften av insatsstyrkan kan förväntas stupa.
När anfallet sätts i gång befinner sig en del av styrkorna under sådan fiendeeld att de genast måste dra sig tillbaka till skyttegraven. Fransmännen misslyckas med att inta kullen och när generalen får reda på att en del av männen blev kvar i skyttegraven vet hans raseri inga gränser. Tre av soldaterna väljs ut och anklagas för feghet.
Kärnpunkten i filmens budskap framträder här: att offra ett fåtal med låg rang åberopande av feghet och genom detta skyla över ett större misstag av de med verkligt ansvar. Att tillkännage en strategisk blunder av de med stort ansvar skulle vara dålig publicitet och demoraliserande, vilket är det värsta tänkbara för en nation i krig.
Filmen har paralleller till den engelska King & Country från 1964 där Dirk Bogarde som kapten Hargreaves får uppdraget att i en krigsrätt försvara en av sina män som deserterat. Överste Sax blir på liknande sätt sina mannars försvarare i Paths of Glory. Det är i hans försvarstal som filmens antimilitaristiska budskap mest uttryckligt förs fram. Det är ett starkt budskap, retoriskt och känslomässigt framlagt, som påvisar krigsmaktens orimliga krav på dess egna soldater.
Paths of Glory blir ibland didaktisk i överkant i de motsättningar hos fotsoldaternas renhet och mänsklighet gentemot krigsmaskinen och dess höga befäl. Känsloregistret låter sig ibland lämna föga över till fantasin. Trots detta griper filmen tag och som filmiskt hantverk är det ofta bländande. I scenerna från skyttegraven skapar Kubrick en autentisk känsla med hög närvarokänsla. Och avrättningen i filmens andra del är symbolmättad och bilden av en av de dömda som "ståendes" på en bår lutande mot en påle framhäver i det närmaste ikoniskt det inhumana.
Filmens betyg:
Paths of Glory är med på Topplista över bästa krigsfilmer.