Loulou som spelas av Gérard Depardieu är en rucklare och kvinnojägare. Han går hem hos Nelly (Isabelle Huppert) trots att han är rena slusken i jämförelse med hennes man.
När Nellys ex som kastat ut henne i efter insett hennes otrogenhet, fast inte kan komma över henne, frågar vad det är för speciellt med Loulou svarar Nelly att han är omättlig. Det omättliga rör förstås det sexuella området och denna film gör ingen hemlighet att det sexuella begäret i hög grad styr över de inblandade personernas handlingar. Den innehåller också nakenscener som till och med för en fransk film vid denna tid är vågade.
Nelly har mer sofistikerade intressen än Loulou, men det är andra behov än att få en mättnad för sina kulturintressen som styr henne. Fast när hon blir med barn och den i vissa bemärkelser simple Loulou är fadern tvingas hon återigen ompröva situationen.
Loulou av regissören Maurice Pialat är en subtil film där publiken själv måste observera karaktärernas handlingar, ord och ansiktsuttryck för att få tillgång till deras tankar. Den är definitivt en del av den franska filmtraditionen med dramer av regissörer som Claude Chabrol och Eric Rohmer.
Även om storyn inte direkt är originell är det hur den lyckas gestalta de teman den utforskar och karaktärerna i centrum som gör filmen intressant. Gérard Depardieu gör här en av sina bättre roller som Loulou, vilken i filmens varje ögonblick skulle kunna vara en verklig person, och Isabelle Huppert visar också ett kraftprov i skådespeleri.
Filmens betyg: