Captain Fantastic
Viggo Mortensen, som vi kanske främst förknippar med Sagan om ringen-triologin där han spelar den skäggige och mystiske jägaren Aragorn briljerar återigen i den storslagna filmen Captain Fantastic från 2016 – denna gång som den alternativa och vänsterorienterade sexbarnspappan Ben som väljer att uppfostra sina barn på ett okonventionellt sätt djupt inne i skogen, där iPads byts ut mot täljkniv, tv-spel och tv-tittande ersätts med litteratur av stora författare så som Dostojevskij och Nabokov, och där skolundervisning uteslutande sker i hemmet.
Min natt med Maud
Eric Rohmer använder aldrig musik i sina filmer förutom om någon skiva skulle spelas i bakgrunden av scenen. Avsaknaden av musik är ett grepp för att stärka den realistiska känslan ytterligare.
Leviathan
Leviatan (originaltitel: Leviathan) är en hyllad rysk film från 2014 av regissören Andrey Zvyagintsev. Den utspelar sig i en liten kuststad där Kolia (Aleksey Serebryakov) bor med sin hustru (Elena Lyadova) och son. Stadens borgmästare är ute efter marken där Kolia har sitt hus och trots att Kolia har legitim rätt till huset ser han ut att förlora fallet på grund av den korruption som råder.
Magic in the Moonlight
Med Magic in the Moonlight (2014) fortsatte Woody Allen att filma i Europa. Den här gången sker det på franska Rivieran och det hela tycks utspela sig någon gång under tidigt 1900-tal.
Mr. Turner
J. M. W. Turner är en av de största konstnärerna genom historien och hans sätt att måla bortom det rent avbildande förebådade både impressionismen och expressionismen.
Nightcrawler
Nightcrawler är utan tvekan en av de bästa filmerna från 2014. Den bidrar med ett originellt manus till en industri som allt oftare tycks upprepa sig själv. Likaså finns en originell karaktär i handlingen som spelas fläckfritt av Jake Gyllenhaal.
Turist
Med Turist (Force Majeure) fortsatte Ruben Östlund att göra originella filmer. Denna gång handlar det om en familj som åker till alperna på skidsemester. Under en av de första dagarna uppstår en dramatisk händelse där familjen hamnar i närheten av en framåtstörtande lavin. De får alla panik, men värst tycks mannen i familjen drabbas som rusar från platsen och överger de andra.
Blue Jasmine
Under 2000-talet har Woody Allen allt mindre deltagit som skådespelare i sina filmer och resultaten har – kanske en aning överraskande med tanke på den dominerande närvaro som Allens huvudkaraktärer utgjort – varit oerhört lyckade flertalet gånger.
Cornelias kärlek
Den rumänska filmen Pozitia copilului (svensk titel: Cornelias kärlek) från 2013 skildrar den obesvarade moderskärlek som riktas från Cornelia (Luminița Gheorghiu) till hennes son Barbu (Bogdan Dumitrache).
Nebraska
Bruce Dern som har en lång karriär bakom sig spelar i Nebraska från 2013 Woody som börjar bli dement. Ett reklamblad har dykt upp i brevlådan som upplyser om att en miljonvinst väntar honom i Lincoln, Nebraska, och då hans fru inte vill köra bestämmer han sig för att avverka den över 100 mil långa sträckan till fots.
Paradis: Hopp
Paradis: Hopp (Paradies: Hoffnung, 2013) är sista delen i en trilogi av den österrikiske regissören Ulrik Seidl. En gemensam nämnare för samtliga dessa tre filmer (de andra två är Paradis: Kärlek och Paradis: Tro) är ett ombyte från vardagen till exceptionella situationer: en medelålders kvinna reser till Kenya som sexturist, en sjuksköterska ägnar sin semester åt att göra hembesök för att sprida sin tro och slutligen har vi i Paradis: Hopp en 13-årig tjej som hamnat på bantningsläger över sommaren.
Återträffen
Återträffen utnämndes av många som årets svenska film under 2013 och Anna Odell har utan tvivel lyckats att göra en originell film som berör.
A Royal Affair
Det är inte varje dag det doftar Oscarsnominering om skandinavisk film. Med A Royal Affair (En kongelig affaere på danska) som kandidat är horisonten inom räckhåll. Skådespeleri, manus och regi håller rakt igenom internationell klass.
Amour
Äldre huvudpersoner är en bristvara i filmhistorien, men i Amour (2012) med manus och regi av Michael Haneke äger två äldre människor nästan hela scenen från början till slut.
Call Girl
Den svenska film som fick mest uppmärksamhet under 2012 var definitivt Call Girl. Även om filmens karaktärer har fiktiva namn baseras den på verkliga historiska händelser och det fick Olof Palmes familj att överväga stämma filmen för förtal, vilket i slutändan resulterade i en uppgörelse om att en känslig scen skulle klippas bort.
Jagten
Jagten (den svenska titeln lyder Jakten) är en av de mest hyllade danska filmerna på senare tid och den tilldelades bland annat Nordiska rådets filmpris 2013.
The Master
The Master utspelar sig i 1950-talets USA och skildrar en sekt vid namn The Cause. En sekt vid det namnet har inte existerat på det sätt som beskrivs i filmen, men diskussioner har förts huruvida filmens sektledare Lancaster Dodd är baserad på L. Ron Hubbard som grundade Church of Scientology.
Äta sova dö
Äta sova dö är en vardagsrealistisk skildring över ett Sverige där arbetslösheten lagt sig som en mörk skugga och där de arbetslösas värde rasat i kurs. Raša (strålande gestaltad av Nermina Lukač) bor hemma hos sin pappa (spelad av Milan Dragišić) som på grund av rygg- och knäproblem har svårt att själv arbeta. När hon förlorar sitt jobb tvingas pappan ta ett jobb i Norge och Raša hamnar hos Arbetsförmedlingens värld av floskler och hårda direktiv.
En oväntad vänskap
Att fransmännen brukar stå för högkvalitativa men ofta lite dystra (och pretentiösa) filmer är sedan länge känt. Med En oväntad vänskap (Intouchables, 2011) bryter man dock mönstret och levererar en upplevelse med betoning på ironi – men om ett ämne som är allt annat än trivialt.
Margin Call
Det första jag tänker på när jag hör Wall Street är 80-tal, pengar, yta och unga finanshajar som lever ett liv utan gränser. Margin Call (2011) visar upp en annan sida av fasaden. Borta är den champagneporlande stämningen, glittret och de lyckligt rika människorna. Vi får istället en mörk, närmast ångestladdad bild av ett företag och dess anställda som in i det sista frossar på resterna av en värld som inte längre existerar.
Midnight in Paris
Woody Allen har i sina senaste filmer trätt tillbaka för att enbart stå bakom kameran. I Midnight in Paris är han ändå delvis tillbaka framför kameran. Owen Wilson karaktär Gil Pender är nämligen en nära avbild av Woody Allens egna karaktärer. Han efterliknar i det tafatta, romantiska och virriga, ja till och med röstens intonation är lik.
Moneyball
En film om baseball är långt ifrån en given succé i ett europeiskt land där majoriteten inte ens är bekant med reglerna. Fast för den som gillar sport i allmänhet och är intresserad av hur pengarna inverkar på sporten är detta utan tvekan ett filmtips.
Solitary Man
Ben Kalman har varit en av de mest framgångsrika inom bilförsäljarbranschen, men efter underrättelsen att det är något fel på hans hjärta börjar han handla mer oöverlagt och affärerna likaså relationerna med sina närmaste vänner och familj börjar försämras.
The Social Network
The Social Network från 2010 är en uppmärksammad film om Mark Zuckerberg, grundaren av Facebook. Harvardstudenten Zuckerberg påbörjade 2003 ett projekt som från början inskränkte sig till ett antal universitet i USA för att sedan få en global spridning. Det handlade om att människor skulle kunna lägga upp sina egna profiler och få tillgång till andras. Resten är välkänd historia för de flesta och det gjorde Zuckerberg till världens yngsta dollarmiljardär.
The Town
The Town är ett actiondrama från 2010 som mer eller mindre är en remake på Michael Manns Heat (1995). Regissör och huvudrollsinnehavare är Ben Affleck.
Tiny Furniture
I filmen Adaption med Nicolas Cage finns det en scen där hans karaktär ställer frågan på ett seminarium om manusskrivande hur en ska gå till väga att göra en film där ingenting händer för att på så sätt mer reflektera verkligheten. Han får efter det en brutal utskällning av seminarieledaren, vilken ställer frågan varför han ska spendera två timmar på en sådan film. Många tittare ställer nog samma fråga. Vad ska vi med en film utan konflikt eller lärdomar eller ens en story till? Den frågan blev väldigt aktuell för mig när jag såg Tiny Furniture.
Crazy Heart
I Crazy Heart spelar Jeff Bridges countrystjärnan Bad Blake som har sett sin karriärs zenit passera och numera får hålla till godo med att spela på mindre ansedda ställen.
In the Loop
In the Loop är en brittisk komedi baserad på TV-serien The Thick Of It. I Båda fallen heter regissören Armando Iannucci och manusförfattarna Jesse Armstrong och Simon Blackwell.
Polis, adjektiv
Corneliu Porumboiu debuterade 2006 som regissörer och manusförfattare i långfilmssammanhang med A fost sau n-a fost? (12:08 öster om Bukarest). Det var en sevärd film med originella inslag. I hans andra film Politist, adjectiv (Polis, adjektiv, 2009) tycks han dock förirrat sig bort från vad filmskapande egentligen handlar om.
Frost/Nixon
Frost/Nixon står för David Frost och Richard Nixon – en TV-profil och en amerikansk president. Efter Watergateskandalen och avgången från det amerikanska presidentämbetet var Nixon en omstridd och jagad person. Själv ville han rentvå sig anklagelserna som jagade honom och helst genom ett TV-framträdande. När David Frost lyssnar till nyhetsflödet om Nixons affärer får han ingivelsen till en intervju med expresidenten.
The Wrestler
The Wrestler från 2008 var något av en comeback för Mickey Rourke som innan den här filmen inte haft några uppmärksammade huvudroller på ett antal år. Micke Rourke gör ett lysande porträtt som den nedgångne ärrade wrestlern Randy ”The Ram” Robinson. Frånsett Rourkes rollprestation ligger filmens styrka i en story vars mänskliga sidor leder till igenkänning.
4 månader, 3 veckor och 2 dagar
Det har under de senaste åren pratats om en ny rumänsk filmvåg där filmer som 12:08 öster om Bukarest (A fost sau n-a fost?, 2006), 4 månader, 3 veckor och 2 dagar (4 luni, 3 săptămâni și 2 zile, 2007) och Bortom bergen (După dealuri, 2012)tillhör de mest hyllade.
Cassandra’s Dream
Woody Allen förknippas framför allt med komedier där Allen själv spelar neurotiska karaktärer. Han har dock blandat in mord i sina filmrecept ett par gånger, det har skett i Crimes and Misdemeanors (Små och stora brott, 1989), Match Point (2005) och Cassandra’s Dream (2007). När Allen blandar in mord brukar det paras med motiv som girighet och kärlek och det är ständigt en person som aldrig sett sig som potentiell mördare som till slut övertalar sig själv till att bli det.
Darling
Darling från 2007 (ska ej förväxlas med den engelska filmen med samma namn från 1965) av Johan Kling är av de filmer som görs med låg budget och i första hand satsar på substans.
Into the Wild
Into the Wild från 2007 skildrar en ugn mans beslut att lämna civilisationen bakom sig och leva i naturen. Att Christopher McCandless alias Alexander Supertramp (spelad av Emile Hirsch) menar allvar framgår när han skänker bort alla sina besparingar och i hemlighet ger sig av från föräldrahemmet. Dessutom förstör han alla spåren bakom sig innan han ger sig iväg. Efter åtskilliga mil lämnar han sin bil för att vandra ut i ödemarken. Efter slutligen nått Alaska hittar han en övergiven buss som blir hans nya boplats.
Vid himlens utkant
Vid himlens utkant är en tysk-turkisk film från 2007 och har två originaltitlar, en för respektive språk: Auf der anderen Seite och Yaşamın Kıyısında. Den vann pris för bästa manus på filmgalan i Cannes.
Candy
Candy är en australiensk film med Abbie Cornish som Candy och Heath Ledger som Dan. Det är ett välgjort drama, med regi av Neil Armfield, om ett ungt pars möte med tunga droger. Det som börjar med en skön kick och vacker upplevelse fortgår till ett stäffndigt behov.
De andras liv
De andras liv (Das Leben der Anderen, 2006) ger en inblick i den gamla östtyska regimen före järnridån fallit, under den tid då den hemliga polisen Stasi övervakade den egna befolkningen. Med stora resurser och med hjälp av angivare var målet med Stasi att förhindra allting som kunde skada den socialistiska staten.
Fast Food Nation
I Fast Food Nation av Richard Linklater får begreppet ”snabbmat” dubbel innebörd: det är inte bara på sättet vi konsumerar maten utan också hur den framställs. Snabbast möjliga framställning leder till största möjliga profit, och för vissa företag är det ingenting annat som räknas oavsett hur mycket djuren får lida och vilka risker det sedan har för de som äter köttet.
Flags of Our Fathers
Flags of Our Fathers är en berättelse om tre marinsoldater som reste den amerikanska flaggan på ön Iwo Jima, vilket förevigades i en historisk bild som berättade om nationell seger. Clint Eastwood som är filmens regissör låter dock berättelsen vittna om flera sanningar. Historiens sanning var att de amerikanska soldaterna var hjältar i det andra världskriget, filmens revisionistiska sanning är att det egentligen inte fanns några hjältar, men att hjältar behövdes för att rättfärdiga ett krig och underhålla krigsmaskineriets ekonomi.
Man tänker sitt
Man tänker sitt utspelar sig under sommartid i en svensk villaförort. Vi möter bland annat unge Sebastian som också är filmens berättarröst samt Jimmy och Anders, vilka samtliga faller utanför den sociala normen.
Marie-Antoinette
Marie-Antoinette gjorde ett visst väsen av sig vid dess premiär 2006. I stället för en ordinär kostymfilm har filmen som regisserats av Sofia Coppola lagt sig till med ett soundtrack som stilmässig är allt annat än 1700-tal.
Capote
Filmen Capote från 2005 med regi av Bennett Miller fick en drös priser, bland annat Golden Globe och Oscar för Philip Seymour Hoffmans insats. Hoffman gör sannerligen ett mycket autentiskt porträtt av den amerikanske författaren Truman Capote.
Good Night, and Good Luck
“Good Night, and Good Luck” är orden TV-journalisten Edward R. Murrows (spelad av David Strathairn) använder i slutet av sitt nyhetsprogram ”See It Now”. Filmen utspelar sig också huvudsakligen på TV-stationen CBS och skildrar medarbetarna till detta program i McCarthyismens USA år 1953.
Hard Candy
Hayley (Ellen Page) är en fjortonårig flicka som stämmer träff över Internet med en 32-årig modefotograf, Jeff (Patrick Wilson). Det tycks genast uppstå en kemi mellan dessa på deras första möte ”off line”, men när de anländer hem till Jeff tar handlingen en sväng i oväntad riktning.
Stolthet och fördom
Boken Stolthet och fördom är en av litteraturhistoriens stora klassiker. Den har filmatiserats många gånger tidigare, med blandade resultat, men världen tycks aldrig kunna få nog av Jane Austens nästan universellt hyllade kärlekshistoria. Denna gång är det Joe Wright som sitter i regissörsstolen. Sedan filmen släpptes har han bland annat regisserat ytterligare två kostymdramer, nu senast Anna Karenina (2012), men Stolthet och fördom (Pride & Prejudice, 2005) är fortfarande den bästa av dem.
The New World
Terrence Malick har gjort många filmer på temat västerländsk kultur kontra det ursprungliga. I The New World från 2005 möter den engelske upptäcktsresanden/kolonisatören John Smith (Colin Farrell) indianflickan Pocahontas (Q’orianka Kilcher). De är båda historiska personer som levde i slutet av 1500-talet och början på 1600-talet.
Gitarrmongot
Gitarrmongot är en svensk film från 2004 med originell gestaltning. Regissören Ruben Östlund använder långa scener filmade ofta från en punkt, vilket påminner om Roy Andersons Sånger från andra våningen. Och precis som i Roy Anderssons film vävs fragmentariskt framställda människoöden samman till ett drama där avspeglingar uppträder mot ett samhälle med motsättningar.
Million Dollar Baby
Million Dollar Baby som fick fyra Oskar, bland annat för Bästa film, är en känsloladdad historia om en kvinnlig boxares väg mot toppen.
Nói Albínói
Nói albínói utspelar sig på ett stelfruset Island där den unge Nói drömmer sig bort till härligare platser. Nói går fortfarande i skolan, men lämnar in blanka prov och ligger sovande över skolbänken. När han får träffa en psykolog som ska undersöka hur det står till med hans mentala hälsa uppdagas det i samband med ett IQ-test att han till synes är ett underbarn.
Owning Mahowny
Owning Mahowny utspelar sig någon gång på 1980-talet i Toronto där Sam Mahowny har gjort en kometkarriär då han blir utnämnd till en hög chefsposition på Canadian Imperial Bank of Commerce. Det som dock inte är känt är att Mahowny är en impulsiv spelare – han spelar bland annat på hästar, sport och black jack – och när Mahownys skulder till sina bookmakers växer ser han möjligheten att använda ett konto på banken för att betala tillbaka.
Far From Heaven
Frank (Dennis Quaid) och Cathy Whitaker (Julianne Moore) lever med sina två barn i ett tryggt bostadsområde i en amerikansk stad på 50-talet. Förvecklingar inträder dock av det bryskare slaget när Cathy ertappar sin man Frank i intimt umgänge med en annan man. Dessutom utmanas de gängse normerna då Cathy påbörjar ett umgänge med sin svarta trädgårdsmästare.
Mannen utan minne
Aki Kaurismäki har en egen filmstil: det är allt från de fåordiga karaktärerna baserade på ordinära eller förtappade individer, till de enklare lite torftiga miljöerna som syns i bleka färgtoner från en något låg kameravinkeln. Man får heller inte glömma det distinkta soundtracket som ofta består av vemodig tango som varvas med 60-tals rock ’n roll utförd av bland annat The Renegades.
The Hours
The Hours, eller Timmarna på svenska, från 2002 är en hyllad film. Alltså avvikande från mängden filmer? Ja och nej. Den håller högre kvalitet än den amerikanska genomsnittsfilmen, men rent filmiskt finns det inget som inte går att känna igen.
Uzak
Uzak är en av de bättre turkiska filmerna under 2000-talet. Manus och regi är gjort av Nuri Bilge Ceylan och i huvudrollerna ser vi Muzaffer Özdemir och Emin Toprak.
Gosford Park
Det är en stjärnspäckad ensemble i Robert Altmans film Gosford Park och visst resulterar det också i en sevärd film om än inte någon av Altmans allra bästa.
Pollock
Jackson Pollock var en av 1900-talets mest uppmärksammade konstnärer. Han skulle bryta ny väg med sin unika form av ”action painting”: han droppade eller kastade färg på duken och skapade på så sätt abstrakta och komplexa kompositioner.
Universums änglar
Huvudpersonen i Universums änglar (Englar alheimsins, 2000) Páll vidrör verkligheten med sköra känselspröt och ser sig själv kallad att bli konstnär. Fast när det som han betraktar som sin första stora kärlek bara genererar en kort romans börjar han sakta men säkert tappa fästet om tillvaron. Hans beteende blir alltmer irrationellt och snart blir hans utbrott inte längre hanterbara för omgivningen. Han hamnar på ett hem för mentalsjuka med diagnosen schizofreni.
Beau travail
Denis Lavant (känd från bland annat Leos Carax-filmerna Boy Meets Girl, Mauvais Sang och Les Amants du Pont-Neuf) spelar huvudrollen som Galoup, officer och ansvarig för utbildning av unga män i det franska specialgardet främlingslegionen.
Bringing Out the Dead
I Bringing Out the Dead från 1999 med Nicolas Cage i huvudrollen känns stilen hos regissören Martin Scorsese igen från Taxi Driver och Mean Streets.
Pola X
Leos Carax gjorde som 24-åring långfilmsdebut med Boy Meets Girl (1980) som fokuserar på unga människors existentiella tankeliv där huvudpersonerna redan tycks vara trötta på livet. Även i hans nästkommande filmer, Ont blod (Mauvais sang, 1984) och De älskande på Pont-Neuf (Les amants du Pont-Neuf, 1991), möter vi unga outsiders.
The Straight Story
Även om The Straight Story inleder med en för David Lynch typisk kamerarörelse ackompanjerad av något oroande musik är detta regissörens minst karaktäristiska film.
Happiness
Happiness är en allt annat än tillrättalagd film regisserad av Todd Solondz. Det är en film om vardagen som lyckas fängsla i över två timmar tack vare en fungerande intrig och idel sammansatta karaktärer.
Pizza birrafaso
Pizza birrafaso (Pizza, öl, cigg) från 1998 gjorde att en större filmpublik fick upp ögonen för argentinsk film och NuevoCino Argentino som den nya vågen där kallades. Den regisserades av Bruno Stagnaro och Israel Adrián Caetano.
Deconstructing Harry
Deconstructing Harry eller Harry bit för bit som den svenska titeln lyder är en komedi i typisk stil från Woody Allen. Själva storyn är dock bestående av fragment – eller dekonstruerad om man så vill. Huvudpersonen Harry Block (Allen) är en författare och hans berättelser utspelar sig som ytterligare skikt i filmen. Dessa är ofta kortare berättelser och av allt att döma ofärdiga manuskript som Allen här fogar samman i en brokig blandning.
Good Will Hunting
Good Will Hunting (1997) blev det stora genombrottet för barndomsvännerna Ben Affleck och Matt Damon. Tillsammans skrev de ett riktigt bra manus och insisterade på att även vara delaktiga som skådespelare. Ett mycket klokt val, skulle det visa sig.
The House of Yes
The House of Yes utspelar sig kring Thanksgiving då Marty med sin flickvän Lesly blir mottagna av hans mor, syster och bror i familjehemmet. Systern som kallas Jackie-O eftersom hon personifierar sig med Jackie Kennedy spelas med bravur av Parker Posey. Jackie-O är mentalt instabil och det kan i någon grad sägas om hela familjen. Modern (Geneviève Bujold) och brodern Anthony (Freddie Prinze, Jr.) har båda kusliga sidor vilka uttrycks på olika sätt.
The Ice Storm
Den asiatiske filmregissören Ang Lee har en bred repertoar, vilket bevisas i språnget från filmer som Crouching Tiger, Hidden Dragon till Brokeback Mountain. The Ice Storm från 1997 är en av hans mest övertygande verk och skildrar två välbärgade medelklassfamiljer under 70-talet i en förort till New York.
Trust
Matthew (Martin Donovan) är en välvårdad, känslig och bildad ung man som bär en handgranat i fickan, som är underdånig sin far och fogar sig i allt som denne beordrar, som sprider skräck på sin stambar där han dricker whiskey och är ointresserad av att prata med någon inklusive det kvinnliga klientelet.
Fargo
Då bilförsäljaren Jerry Lundegaard (William H. Macy) befinner sig i en ekonomisk knipa försöker han ordna problemet genom att låta kidnappa sin egen fru vars far är en förmögen man. Han anlitar småförbrytarna Carl (Steve Buscemi) och Gaear (Peter Stormare) för uppdraget.
Hamsun
Knut Hamsun är en av Norges största författare med verk som Sult (filmatiserad 1966 med Per Oscarsson i huvudrollen), Pan och Markens Grøde. Lika känt som hans böcker är att han sympatiserade med Tyskland under andra världskriget och det är under denna hans sista tid i livet vi här möter författaren.
Primal Fear
I Primal Fear introduceras vi först för Martin Vail, en advokat som nått toppen inom sitt yrke och drivs av pengarna, uppmärksamheten och makten som hans karriär medfört. Normalt sett tar han sig inte an fall där den pekuniära belöningen uteblir, fast han gör ett undantag då ett mordfall gör honom intresserad.
Ceremonin
I Ceremonin (La Cérémonie,1995) vänds sympatierna, som annars så ofta riktas till de “vanliga” och mindre beställda och mot de välbesuttna, ”överklassen” i motsatt riktning. Det tycks som om budskapet är att dumhet – här företrätt av ett hembiträde som är illiterat och en postmästarinna som kan beskrivas som något rubbad – är farligt och kan göra människor farliga för varandra – vidare tolkningar är möjliga.
Flirt
I Flirt utspelas tre likadana berättelser i tre städer på jordklotet: New York, Berlin och Tokyo. Varje gång handlar det om någon som ska lämna den andre i ett förhållande för en tre månaders resa.
Safe
Safe från 1995 är regisserad av Todd Haynes som också skrivit manus. Det är hans andra långfilm som kom fyra år efter den första, Poison. Dessförinnan hade Haynes gjort ett antal kortfilmer av vilka Superstar: The Karen Carpenter Story från 1987 rönt mest uppmärksamhet. Haynes har blivit förknippad med New Queer Cinema, en filmrörelse med teman ofta kretsade kring samlingsbeteckningen hbtq.
Chungking Express
Chungking Express (originaltitel: Wong Kar-Wai, 1994) har jämförts med Pulp Fiction och visst finns det en del likheter och över huvud har filmen lånat från USA både när det gäller filmscener och musik.
Clerks
”Clerks” betyder butiksbiträde och det är vad Dante (Brian O’Halloran) och Randall (Jeff Anderson) är i en snabbutik respektive videobutik.
Under olivträden
Det sker då och då att iranska filmer blir internationellt uppmärksammade, som på senare tid About Elly (Darbareye Elly) och Nader och Simin – en separation (Jodaeiye Nader az Simin) från 2009 respektive 2011 som båda är regisserade av Asghar Farhadi.
Dazed and Confused
Richards Linklaters Dazed and Confused (1993) är som ett slags uppdatering av American Graffiti (Sista natten med gänget) med tidsmiljön framflyttad ett decennium.
True Romance
Tony Scott är regissören bakom kända actionfilmer som Top Gun och Snuten i Hollywood II. I True Romance blandar han en kärlekshistoria med en hel del skjutglada actionsekvenser.
Husbands and Wives
Husbands and Wives (Fruar och äkta män) från 1992 är ett relationsdrama och en av de filmer där Woody Allen låter komedin stå tillbaka för allvaret.
Light Sleeper
Paul Schrader skrev filmmanuset till Taxi Driver (1976) och det finns en del likheter med denna film och Light Sleeper (1992) som Schrader skrev manus till och regisserade. I båda filmerna finns en solitär man i centrum som beskådar staden New York från en bil. Travis Bickle är taxichaufför och John DeTour (Willem Dafoe) sitter baksätet som ambulerande knarkkurir.
The Player
Robert Altman var en säregen regissör som konsekvent utmanade typiska berättarkonventioner och hans filmer innefattar ofta anmärkningsvärt många karaktärer vilka bildar en uppbruten mosaik.
JFK
Mordet på den amerikanska presidenten John F. Kennedy i Dallas 1963 är ett av världshistoriens mest omtalade. Dels för att Kennedy var en av de stora amerikanska presidenterna, dels för att många betvivlat att den dömde för mordet, Lee Harvey Oswald, verkligen var den skyldige.
Veronikas dubbelliv
Veronikas dubbelliv (originaltitel: La double vie de Véronique) är en film av den polske filmmakaren Krzysztof Kieslowski.
I Hired a Contract Killer
Aki Kaurismäki hade före I Hired a Contract Killer (1990) gjort filmer på hemmaplan, det vill säga i Finland, med undantag Leningrad Cowboys Go America. Men I Hired a Contract Killer spelades in i London. Anmärkningsvärt är också att den välrenommerade franska skådespelaren Jean-Pierre Léaud syns i huvudrollen.
Life is Sweet
Mike Leighs vardagsrealism har en rad särmärke och Life is Sweet från 1990 är en av hans mest lössläppta filmer, fast där det humoristiska blandas med allvar. Det är en dramakomedi med tvättäkta originella karaktärer i flera av rollerna Vi bjuds vi på några oförglömliga insatser, inte minst av Timothy Spall som Aubrey. Hade det inte varit för att denne dykt upp i en rad kända roller – inklusive filmer av Leigh – hade man kunnat tro att han verkligen var vara galen på riktigt.
Maffiabröder
Maffiabröder (originaltitel: Goodfellas) är en av de allra bästa gangsterfilmerna. Martin Scorsese ger oss ett biografiskt berättat drama som är visuellt effektfullt med en intensiv klippning.
Born on the Fourth of July
Born on the Fourth of July (Född den fjärde juli) är en biografisk film om Ron Kovic som porträtteras av Tom Cruise i en av hans definitivt bästa roller.
Spoorloos
Spoorloos från 1988 är en egenartad holländsk film av regissören George Sluizer baserad på en roman av Tim Krabbé.
Working Girl
Mike Nichols har en imposant oeuvre som regissör för filmer som The Graduate (Mandomsprovet), Who’s Afraid of Virginia Woolf? och Carnal Knowledge. Det finns också några svagare prestationer. Working Girl som gjordes 1988 blev en större hit på biograferna, men är idag inte alltför ofta nämnd.
Hope and Glory
John Boormans Hope and Glory som börjar ganska lovande övergår allt mer till att innehålla farsartade moment. Lyckade skämt blandas med rutinartade.
Wall Street
Storheten hos Oliver Stones skildring av världens främsta plats för handel med aktier beror på att den lyckas suga in publiken på samma sätt som den suger in huvudpersonen i en värld där verkligheten överträffar drömmarna.
Ran
Akira Kurosawa är en av filmhistoriens största regissörer och Ran från 1985 är hans sista mästerverk. Det är kanske också hans allra bästa film. Ran utspelas i det medeltida Japan och är en våldsam och mycket vacker film om hur maktlystnad kan utplåna familjeband och orsaka stridsfält med myriader döda kroppar.
Runaway Train
Runaway Train med regi av Andrei Konchalovsky och ett manus av bland andra Akira Kurosawa kan förmodligen betecknas som actiondrama eller thriller, men är framför allt en annorlunda film där det spektakulära får samsas med det existentiella.
Franska väninnor
Öppningsscenerna i Franska väninnor (Coup de foudre, 1983) är effektfull: vi ser först en buss körande genom ett vackert landskap och när kameran filmar inuti bussens bakre del ser vi kvinnor och barn samt landskapet genom fönstren. I en scen kort därefter byter kameran riktning till den främre delen av bussen och då ser vi uniformerade män och genom framrutans fönster märker vi också hur bussen närmar sig en anläggning med höga staket runt om.
Meantime
Mike Leigh ligger bakom manus och regi till Meantime (1983) som är karaktäristisk för dennes tidiga filmer. Vi befinner oss i en nedgången Londonförort där en dysfunktionell familj bestående av modern Mavis och fadern Frank lever med sina två äldre söner Mark och Colin. Colin är filmens egentliga huvudperson även om det som så ofta är svårt att urskilja en egentlig huvudperson i Leighs berättelser.
Promised Land
Produktionen av naturgas har accelererat i USA under senare år. Naturgas är ett betydligt bättre energialternativ än kol eller olja ur miljösynpunkt, men problemet är att borrandet i jorden för att komma åt gasen är högst riskabelt ur samma synpunkt. Särskilt den metod som kallas ”fracking” då naturgas utvinns ur skiffer djupt ner i jorden.
Diner
Diner, eller Fiket som är den välkända svenska titeln, skildrar några unga mäns liv i Baltimore året 1959. Oftast hänger dem på sitt speciella fik, ”Diner”, där allt möjligt dryftas – som om Frank Sinatras eller Johnny Mathis musik är bäst att hångla till.
Mommie Dearest
Mommie Dearest skildrar den forna skådespelaren och Hollywoodstjärnan Joan Crawford. Filmen är baserad på en biografi av Joans adopterade dotter, Christina Crawford. Det är tydligt att Christina hade en svår uppväxt med en mor som utåt sett var en firad stjärna, men i hemmet en tyrann.
Heaven’s Gate
Heaven’s Gate från 1980 anses ekonomiskt som ett av filmhistoriens största fiaskon. Av inspelningsbudgeten på runt 44 miljoner dollar kom bara cirka tre miljoner tillbaka i form av intäkter och det blev slutet för det redan krisdrabbade filmbolaget United Artists.
Loulou
Loulou som spelas av Gérard Depardieu är en rucklare och kvinnojägare. Han går också hem hos Nelly (Isabelle Huppert) trots att han är rena slusken i jämförelse med hennes man.
Stardust Memories
Stardust Memories (1980) kom året efter mästerverket Manhattan och Woody Allen fortsätter här med svart-vitt. Stardust Memories må tematiskt gå Manhattan till mötes i de kärleksvåndor huvudpersonen plågas av, men den skiljer sig i hög grad på andra plan. I Stardust Memories tar de allvarliga inslagen över än mer än i Manhattan och i centrum finns en filmregissör (som givetvis spelas av Allen själv), som säger sig inte längre vilja göra komedier.
The Elephant Man
Filmmakaren David Lynch fick uppslaget från två vetenskapliga studier om en vanskapt man vid namn Joseph Merrick. Merrick som levde i Storbritannien under 1800-talet blev känd som ”Elefantmannen” på grund av hans deformerade kropp och ansikte.
Breaking Away
Breaking Away (som inte alltför lyckat getts den svenska titeln Loppet är kört) är en konstrastfylld mix av lättsam komedi och mänskligt drama. Allting utspelar sig i Bloomington, Indiana där fyra unga män tillbringar sommaren under bekymmerslösa former. Men det finns också en känsla av instundande allvar under de lata dagarna som de solar och badar vid den gigantiska konstgjorda vattenbassängen.
My Brilliant Career
My Brilliant Career (Min lysande karriär, 1979) porträtterar Sibylla (Judy Davis) som har växt upp i enkla förhållanden på en gård i Australien i slutet av 1800-talet. Då familjens ekonomi börjar tryta har dem inte längre råd att ha kvar dottern och en plats som tjänare arrangeras för henne. Sibylla som drömmer om att göra något stort ser sina drömmar rinna ut i sanden. Men genom en lycklig omständighet kommer ett brev från hennes mormor där hon ombeds flytta till hem till henne.
Coming Home
Coming Home (svensk titel: Hemkomsten) skildrar Vietnamkriget på den amerikanska hemmafronten från de skadade hemvändande soldaternas perspektiv och har därmed en del likheter med filmen Born of the Fourth of July som gjordes cirka tio år senare.
The Deer Hunter
The Deer Hunter från 1978 är en säregen film som behandlar krigets fasor samt mänsklig vänskap och gruppdynamik. Den utmärker sig också av skådespelarprestationer på hög nivå från bland annat Robert de Niro, Christopher Walken och John Savage.
Annie Hall
Annie Hall innebar en ny riktning för Woody Allen då han gick från renodlade komedier till en historia med betydligt fler allvarliga sidor. Han öppnar på samma gång dörren till sitt eget liv på vid gavel genom att låta huvudpersonen Alvy Singer (som spelas av honom själv) innefatta många självbiografiska drag. Dels yttre sådana i form av föräldrar som aldrig kom överens, en dålig skolgång och uppträdande i TV-shower, dels personliga sidor hos huvudpersonen som lider av dödsångest, hypokondri och har gått hos en psykolog de senaste femton åren – trots detta kan han inte låta bli att skämta oavbrutet.
Sluzhebnyy Roman
Sluzhebnyy Roman är en rysk film (på engelska har titeln översatts till Office Romance) som utspelar sig på ett kontor i Moskva där de anställda ägnar sig åt statistik. Vi möter bland annat Novoseltsev och Olga som jobbar på kontoret där deras vän sedan skoltiden Samokhvalov tillträder som ny assisterande chef. Här finns också Kalugina, en oattraktiv kvinna och ambitiös chef (notera likheten mellan henens namn Kalugina och Caligula).
Network
Network är en förstklassig satir om den kapitalistiska medievärlden, regisserad av Sidney Lumet efter manus av Paddy Chayefsky. Det är en film om televisionen som har bevarat sin aktualitet men visas på TV alltför sällan.
Barry Lyndon
Stanley Kubrick gestaltade mystiska världar i 2001: A Space Odyssey (1968) och A Clockwork Orange (1971). I Barry Lyndon från 1975 byter Kubrick riktning från framtiden till historien. Huvudpersonen som är filmens namne och spelas av Ryan O’Neal lever i senbarockens Europa.
Gökboet
Milos Formans Gökboet (One Flew Over the Cuckoo’s Nest, 1975) är en modern klassiker och en av dem där filmerna “alla har sett”. Har du inte sett Gökboet är det en film som utspelas på ett mentalsjukhus. I filmens inledning anländer McMurphy (Jack Nicholson) till sjukhuset och i ett samtal med föreståndaren framgår att han är där för observation – det ska klargöras huruvida han är mentalt sjuk eller om han bara simulerar.
Jeanne Dielman, 23 quai du Commerce, 1080 Bruxelles
Chantal Akermans Jeanne Dielman, 23 quai du Commerce, 1080 Bruxelles utspelas under tre dagar i en kvinnas liv, Jeanne Dielman spelad av Delphine Seyrig. Vi får se henne i hemmet under utdragna sekvenser. Kameran är statisk. Den följer inte alltid personen i fokus som delvis eller helt kan komma utanför bild tills denne återvänder.
Harry Munter
Harry Munter visar sig i inledningsscenen på styltor och målad i ansiktet likt Jean-Paul Belmondo i Tokstollen. Munter har inte stänkt spränga sig i luften, men däremot ramlar han ner för trapporna med styltor och allt och i en scen som strax följer lägger han sig på rälsen när tåget kommer.
The Gambler
James Caan gör en beundransvärd rolltolkning av en man med spelberoende i The Gambler från 1974. Filmen som i Sverige fick titeln Speldjävulen är regisserad av Karel Reisz och är en av de bättre skildringarna av hasardspelande på vita duken i en historia som varken blir moraliserande eller romantiserande.
Papillon
Upphovsmännen till Papillon skonar publiken från vedervärdigheterna lika lite som fängelsevakterna besparar sina fångar brutal behandling.
The Last Detail
Jack Nicholson som är en av de största amerikanska skådespelarna var kanske som allra bäst på 1970-talet då han medverkade i filmer som Five Easy Pieces, Carnal Knowledge, Chinatown, Gökboet och så filmen som här ska recenseras: The Last Detail (svensk titel: Det hårda straffet).
The Way We Were
I The Way We Were (svensk titel: Våra bästa år) från 1973 strålar Barbra Streisand samman med Robert Redford. Det är en romantisk film kryddad av komik, fast också med en del bittra droppar.
Firmafesten
Jan Halldoff är en svensk regissör verksam under tre decennier som blandade bra filmer med lite sämre. Två av hans främsta filmer gjordes på slutet av 1960-talet: Korridoren (1968) och En dröm av frihet (1969). Firmafesten från 1972 är lite ojämnare än dessa två, men är ändå en av regissörens bättre filmer – Halldoff skrev även manus.
Play It Again, Sam
Filmens titel är en replik som förknippas med filmklassikern Casablanca även om ”Play It Again, Sam” aldrig sägs exakt i filmen. Förutom titeln finns en rad andra anspelningar till Casablanca i Woody Allens Play It Again, Sam, till exempel dyker Humphrey Bogart upp som en karaktär vars intonation och utseende väl liknas genom Jerry Lace.
The Heartbreak Kid
Lenny (Charles Grodin) och Lila (Jeannie Berlin) åker på smekmånad till Miami. De upptäcker en del nya sidor hos varandra på vägen dit, men det är inför uppenbarelsen av Kelly (Cybill Shepard) som Lenny verkligen börjar överväga hur det är ställt med sitt nya äktenskap.
Family Life
I Family Life (1971) är gestaltningen, iklädd alldaglig realism, självtillräcklig. Spänningsdrag, visuella effekter med mera får stryka på foten inför ett tankeväckande innehåll.
Le Mans
24-timmars loppet i Le Mans är ett av världens största billopp. Att göra en film där en motortävling står i centrum verkar på förhand besvärligt, inte minst då det är svårt att bekanta sig med duellanterna som bär hjälm sittandes i en racerbil.
Naked
Naked utspelar sig i London där Louise (Lesley Sharp) bor ihop med Sophie (Katrin Cartlidge). För att undfly trubbel i Manchester har Johnny (David Thewlis) begett sig därifrån i en stulen bil och väntar utanför deras hus en dag när Sophie kommer hem.
Slaktaren
Slaktaren (fransk originaltitel Le boucher) är en fransk thriller av Claude Chabrol – han är regissör, producent och manusförfattare. I huvudrollerna ses Stéphane Audran och Jean Yanne.
Airport
1970-talet var något av en ”guldålder” för så kallade katastroffilmer. Airport (Flygplatsen) från 1970 var ett tidigt exempel i kategorin där filmer som Eartquake och Skyskrapan brinner (båda från 1974) anammade katastrofen som tema.
I Walk the Line
Den ofta något allvarstyngde Gregory Peck passar väl som en medelålders sheriff (eller polischef som kanske låter mer svenskt) vars inställning till sitt äktenskap blivit i det närmaste egalt. Det liv han mest tycks plågas av blir dock vitaliserat då han förälskar sig i en yngre kvinna, Alma (Tuesday Weld).
Monte Walsh
Monte Walsh från 1970 skildrar en era då cowboys inte längre var behövda i en tid där allt fler flyttade till städer och rancherna övergavs i det som en gång var vilda västern.
Älskar – älskar inte
Älskar – älskar inte är en film från 1970 med den franska originaltiteln Domicile conjugal. Filmen är gjord av François Truffaut och är del i en längre serie filmer – påbörjad redan 1959 med De 400 slagen (Les Quatre-cents coups) – vilka skildrar Antoine Doinel och har självbiografiska inslag.
A Woman Under the Influence
John Cassavetes film A Woman Under the Influence är som ett eldigt teaterstycke med starka gripande scener i samspelet mellan Mabel och Nick och deras tre barn.
The Graduate
The Graduate eller Mandomsprovet på svenska skildrar Benjamin Braddock (Dustin Hoffman) som just tagit examen och står inför övergången till vuxenlivet. Filmens förlaga är en roman med samma titel skriven av Charles Webb strax efter denne själv tagit examen. I händerna på regissören Mike Nichols blev det en uppseendeväckande film.
The Chase
Det är sällan Marlon Brando spelar en så moralisk klanderfri karaktär som polisen Calder i filmen The Chase från 1966. The Chase är regisserad av Arthur Penn och baserad på en pjäs av Lillian Hellman. Att det är en pjäs som ligger som grund märks också tydligt på utformningen.
Två eller tre saker jag vet om henne
Två eller tre saker jag vet om henne (fransk originaltitel: 2 ou 3 choses que je sais d’elle) från 1966 sällar sig till en av Jean-Luc Godards mer esoteriska filmer. Det är en slags metafilm där skådespelare talar rakt in i kameran och ibland även kommenterar sitt deltagande i filmen.
Bunny Lake is Missing
När Ann (Carol Lynley) anländer till förskolan för att hämta sin fyraåriga dotter finns hon inte där. Sökandet utvidgas snabbt, men flickan Bunny är spårlöst försvunnen och när Ann anländer hem har också hela hennes flyttlass försvunnit.
Charulata
En av Indiens mest kända regissörer heter Satyajit Ray, han betraktas också internationellt som en av de stora filmskaparna. Charulata från 1964 (filmens svenska titel är Charu – den ensamma kvinnan) är ett av hans främsta verk.
Girl with Green Eyes
Rita Tushinghams uttrycksfulla ansikte har i flera filmer avspeglat känslorna hos någon vars liv saknar munterhet i en tämligen modstulen väntan på en omkastning i tillvaron. I Girl with Green Eyes från 1964 kommer denna omkastning i mötet med en äldre man.
Marnie
I Marnie från 1964 är det inte Gary Grant eller James Stewart utan Sean Connery som Alfred Hitchcock valt som manlig huvudperson. För att vara en film av Hitchcock är detta en film som i ovanligt hög grad befinner sig på det romantiska dramats domäner och är samtidigt en av hans mest psykologiskt komplexa historier.
This Sporting Life
This Sporting Life eller Idolen som blev filmens svenska titel är den engelske regissören Lindsay Andersons filmdebut.
A Taste of Honey
På 1950- och 60-talen gjordes brittiska filmer som föll under epitetet ”diskbänksrealism”. Dessa filmer skildrade arbetarklassens villkor i England utan någon försköning och där karaktärerna påverkades av den yttre miljön.
Breakfast at Tiffany’s
Audrey Hepburn spelar Holly Golightly som lever ett liv bland New Yorks societet och drömmer om att gifta sig med en rikeman. När hon får en ny granne Paul Varjak (George Peppard, kanske mest känd från TV-serien A-Team) börjar hon se på tillvaron på ett nytt sätt.
L’Eclisse
Vittoria (Monica Vitti) har slutat älska sin pojkvän och bryter upp ett förhållande som pågått några år, hon vet inte när och varför kärleken försvann. Detta inleder filmen Feber (originaltitel L’Eclisse) och ger en atmosfär av känslokyla som också var märkbar i regissören Michelangelo Antonionisföregående film Natten (La Notte, 1961).
Splendor in the Grass
I Splendor in the Grass spelar Natalie Wood mot Warren Beatty som gör sin debut, regisserar gör Elia Kazan. Det är inte en av Kazans bästa filmer, men den har ändå positiva sidor som gör den sevärd.
Het sol
Het sol (vars originaltitel lyder Plein soleil) är en fransk-italiensk film från 1960. För regi står René Clément (med bl.a. Brinner Paris? på meritlistan) och i huvudrollen påträffas Alain Delon (som senare skulle synas i filmer som Rocco och hans bröder, Leoparden och Bassängen).
Onda män sover gott
Onda män sover gott (Warui yatsu hodo yoku nemuru, 1960) av Akira Kurosawa skildrar kritiskt den snabba ekonomiska utvecklingen som skedde i Japan efter det andra världskriget samt den tradition av storföretagande som i japan kallas zaibatsu. Redan titeln antyder korruption, sociala orättvisor och en skev moral. Handlingen kretsar kring en muthärva som uppdagats, men som företagets ledning gör allt för att tysta ned om det så krävs mycket drastiska metoder.
Saturday Night and Sunday Morning
Saturday Night and Sunday Morning är en av de mest kända filmerna som förknippas med ”diskbänksrealism”. Karel Reisz som regisserat filmen är ett av de viktigaste namnen som hör ihop med just diskbänksrealismen och likaså Tony Richardson som är medproducent.
Orfeu Negro
Orfeu Negro är en färgsprakande film från 1959 där sambatrummornas rytmer får utrymme i långa scener. Som titeln misstänkliggör har historien sin grund i grekisk mytologi, men är geografiskt förflyttad till det svarta, fattiga Sydamerika.
Pickpocket
Pickpocket (Ficktjuven) är en fransk film från 1959 av regissören Robert Bresson. Bara idén att ha en ficktjuv i huvudrollen skvallrar om att detta är en originell film.
Suddenly, Last Summer
Suddenly, Last Summer (svensk titel: Plötsligt i somras) är en film av Joseph L. Mankiewicz baserad på en pjäs av Tennessee Williams. Huvudrollerna utgörs av Elizabeth Taylor, Montgomery Clift och Katharine Hepburn.
Bonjour Tristesse
I Bonjour Tristesse (svensk titel: Ett moln på min himmel) möts livets ljusa stunder med en känsla av dysterhet som vägrar försvinna. Detta avspeglas också i att filmen dels är i svart-vitt, dels i färg.
Den syndfulla leken
Jean Gabin hade varit en av dem stora i fransk film under flera decennier, bland annat för filmerna med Jean Renoir och Marcel Carné. Denna gång hette regissören Claude Autant-Lara och den unga Brigitte Bardot han skulle spela mot i En cas de malheur (svensk titel: Den syndfulla leken) hade han nedsättande kallat ”hon-som-går-runt-naken”. Fast Brigitte Bardot i rollen som Yvette Maudet visade honom och publiken att hon kunde vara mycket mer än en sexsymbol.
The Defiant Ones
Sidney Poitier gjorde ofta filmer där rasmotsättningar mellan vita och svarta var ett övergripande tema, men där det också fanns möjlighet till gränsöverskridande i slutändan. Något som gällde bland annat i In the Heat of the Night och Guess Who’s Coming To Dinner.
12 Angry Men
Sidney Lumets 12 Angry Men (svensk titel: 12 edsvurna män) från 1957 utspelar sig i stort sett i ett enda rum. I rummet ska tolv män som ingår i en jury bestämma sig för om de anser en yngling är skyldig till ett mord eller inte.
A Face in the Crowd
Efter att Larry “Lonesome” Rhodes (Andy Griffith) medverkat i det lokala radioprogrammet “A Face in the Crowd” blir han snart ett dragplåster. Radiostationen vill ha mer av honom och snart drar större aktörer öronen till sig när de inser potentialen av hans energiska spontanitet och lysande karisma. När de stora anbuden kommer är Larry förslagen nog att få ut det mesta från sin plötsligt stigande popularitet.
Det sjunde inseglet
Det sjunde inseglet från 1957 gestaltar döden allegoriskt och har resulterat i en av den svenska filmhistoriens mest kända scener: schackpartiet mellan korsriddaren Antonius Block (Max von Sydow) och Döden (Bengt Ekerot). Deras schackparti är också en högst originellt utformad ramberättelse.
Witness for the Prosecution
Witness for the Prosecution är baserad på en berättelse av Agatha Christie som storartat adapterats för filmmediet av Billy Wilder (regi och manus). År 1957 då filmen hade premiär kunde dess karaktärer ännu få den tid de behövde för att publiken verkligen skulle lära känna dem. Det var också en tid då personer i övre medelålder tilläts vara annat än sidokaraktärer.
East of Eden
I East av Eden eller Öster om Eden som den svenska titeln lyder gör James Dean sin första stora roll. Det är en filmatisering av John Steinbecks roman med samma namn och regisserar gör Elia Kazan.
Marty
Marty från 1955 belönades med två av de största utmärkelserna: Oscar för bästa film och Guldpalmen i Cannes.
The Quiet American
Thomas Fowler (Michael Caine) är en tidningsreporter stationerad i Saigon, Vietnam. Året är 1952 och Indokinakriget pågår för fullt mellan franska styrkor och kommunister. I faggorna finns också amerikanarna som snart skulle bli en aktiv part i och med Vietnamkrigets utbrott.
Viaggio in Italia
Ingrid Bergman var en stor stjärna i Hollywood när hon och regissören Roberto Rossellini blev förälskade under inspelningarna av Stromboli (1950). Detta mynnade ut i att Bergman flyttade till Italien och gifte sig med Rossellini. Ur detta följde också en rad filmer.
All I Desire
Douglas Sirk var Hollywoods melodramatiska mästare och All I Desire (All min längtan, 1953) är bland de bästa av hans filmer.
Gycklarnas afton
Gycklarnas afton från 1953 av Ingmar Bergman med undertiteln “Ett skillingtryck på film” skildrar ett cirkussällskap för vilka affärerna går dåligt och tycks vara nära upplösning. Cirkusdirektören (Åke Grönberg) tycks ha fått nog och vill tillbaka in i den mjukare borgerligheten då hans ambulerande cirkus passerar staden där hans hustru och två pojkar bor, vilka han tidigare övergett.
Deadline U.S.A.
I Deadline U.S.A. syns Humphrey Bogart som tidningsman. Redan i filmens inledning framgår det att tidningen där han håller i rodret ska säljas och snart framgår det också att den troligen kommer att läggas ner.
Ikiru
I Akira Kurosawas film Ikiru (Att leva, 1952) möter vi en man som får beskedet att han har magcancer och han räknar med att bara ha ett halvår kvar att leva.
Moulin Rouge
Den franske konstnären Henri de Toulouse-Lautrec avbildade motiv från vardagen som för tankarna till impressionisterna, fast mest känd är han antagligen för sin affischkonst. I Moulin Rouge (Målaren på Moulin Rouge, 1952) som är regisserad av John Huston får vi möta denne betydande målare i sekelskiftets Paris.
A Place in the Sun
A Place in the Sun (den svenska titeln är En plats i solen) är en prisbelönt film från 1951. I huvudrollerna återfinns Montgomery Clift och Elizabeth Taylor.
All About Eve
All About Eve (Allt om Eva, 1950) är skriven och regisserad av Joseph L. Mankiewicz. Detta är också hans stora mästerverk.
The Men
The Men (Männen, 1950) utspelar sig mestadels på ett sjukhus för män som blivit förlamade från midjan och neråt i andra världskriget och vilka helt saknar utsikter till att kunna gå igen. Ken (Marlon Brando) är en av dessa och ligger i sin säng deprimerad av sitt tillstånd.
Adam’s Rib
Efter att en kvinna avlossat ett flertal revolverskott mot sin man och dennes älskarinna hamnar fallet i rätten under brottsrubriceringen mordförsök. Paret Amanda (Katharine Hepburn) och Adam (Spencer Tracy) läser om nyheten på morgonen, vad de ännu inte vet är att de både kommer bli delaktiga i målet som advokat respektive åklagare.
Champion
Filmen Champion från 1949 ger ett porträtt av en man som från att vara en fattig ”nobody” blir en firad mästare.
Flickan från tredje raden
Flickan från tredje raden från 1949 är en av Hasse Ekmans främsta filmer och en av de bästa svenska filmerna från 1940-talet. Ekman spelar själv en av huvudrollerna och i den andre ses Eva Henning (som för övrigt var gift med Ekman).
Kind Hearts and Coronets
Det är sällan en film överraskar ända fram till sista scenen. Kind Hearts and Coronets (Sju hertigar) är en sådan film och trots att den är från 1949 kommer även cineasten få svårt att lista ut storyns utveckling.
Twelve O’Clock High
Twelve O’Clock High hade premiär ett par år efter andra världskriget och karaktäristiskt för filmer som inte gjordes under pågående krig var att de var mindre patriotiska. Twelve O’Clock High är regisserad av Henry King och baserad på en roman av Sy Bartlett.
Rope
Rope (svensk titel: Repet) från 1948 skiljer ut sig från Alfred Hitchcocks övriga filmer. Det finns förstås en mordhistoria, vad annars? Men till formen är det snarast ett filmat teaterstycke i en lång akt – Rope är också baserad på en pjäs av Patrik Hamilton.
Tyskland anno noll
Kort efter Tysklands nederlag i andra världskriget gör Roberto Rossellini en film från det fruktansvärt sargade Berlin. En film som passande fått titeln Tyskland anno noll (Germania anno zero).
Gentleman’s Agreement
Gentleman’s Agreement (svensk titel: Tyst överenskommelse) är en studie i antisemitism av regissören Elia Kazan. Journalisten Philip Green, som spelas av Gregory Peck, ombeds skriva en artikel om antisemitism. Till en början finner han ingen angreppsvinkel, men så får han plötsligt en lysande idé. Han bestämmer sig för att själv låtsas vara en jude för att utröna hur hans omgivning kommer behandla honom.
The Paradine Case
I Alfred Hitchcocks En kvinnas hemlighet (The Paradine Case, 1947) spelar Gregory Peck advokaten Anthony Keane som anlitas att försvara Maddalena Anna Paradine (Alida Valli) efter att hon anklagats för mördat sin make. Är hon skyldig eller var det självmord eller finns det något annan som var den skyldige. Anthony Keane försöker finna svaret samtidigt och han är inte bara intresserad av fallet utan även i sin klient, den enigmatiska Anna Paradine. Medan hans fru tycks undra under exakt vilka hans känslor är för denna kvinna undrar vi om hon är skyldig eller inte. Filmer bistår inte med svar förrän i det sista och på klassiskt manér i denna slags thrillerfilm ges vi tills svaret uppenbaras motstridiga antydningar.
The Two Mrs. Carrolls
The Two Mrs. Carrolls (En mans brott lyder den svenska titeln) från 1947 i regi av Peter Godfrey har mycket av Alfred Hitchcock över sig. Det ingår sinnesförvirring och det ingår stigande spänning som får sin upplösning först i de allra sista scenerna.
Great Expectations
Den första filmatiseringen av Charles Dickens klassiska roman gjordes 1946 med Davd Lean som regissör och delvis ansvarig för manuset. Filmen Great Expectations (Lysande utsikter) avviker en hel del från romanen. Några av romanens viktiga teman utelämnas och bland annat är slutet väldigt annorlunda.
Humoresque
John Garfield känns egentligen lika otänkbar i rollen som en professionell violinist som Humphrey Bogart. Garfields persona hade blivit grundmurad i hans föregående filmer som en oborstad ung man direkt från gatan. Han kunde spela gangster, boxare, eller desperado som i The Sea Wolf (1941).
The Best Years of Our Lives
The Best Years of Our Lives (De bästa åren) från 1946 vann hela nio Oscar, inklusive manus – filmförfattare var Robert Sherwood som bland också skrev manus till Den förstenade skogen (The petrified forest) och Dimmornas bro (Waterloo Bridge) – och regi som utfördes av William Wyler. Det är en storartad berättelse, fast som kanske idag kan upplevas något föråldrad i vissa avseenden.
Fallen Angel
Fallen Angel är en film noir i snygg stil av Otto Preminger. Handlingen utspelas i en mindre stad där Eric Stanton (Dana Andrews) av en slump infinner sig efter att ha blivit avkastad från en buss i brist på pengar.
Spellbound
Spellbound är en av flera filmer från skräckmästaren Alfred Hitchcock med psykologisk inriktning. En doktor Anthony Edwardes (Gregory Peck) dyker upp som ny överordnad på samma psykiatriska institution som doktor Constance Petersen (Ingrid Bergman) är verksam. De fattar genast tycke för varandra, men lika snabbt som de förälskar sig visar Anthony prov på problem med nerverna. Fast det är värre än nervproblem, hans tycks plågas av något allvarligt psykiskt problem.
The Lost Weekend
Don Birnam packar sin väska inför en tur ut på landet med sin bror Wick. Det framgår att han haft en tuff tid och vi förstår snart varför i anblicken av den spritflaska som hänger utanför fönstret fäst på en krok. Don Birnam har en bror och en flickvän som vill hjälpa honom mot hans alkoholism, men han slinker var gång ur de hjälpande händerna för att uppsöka flaskan som den hopplösa alkoholist han är.
Gaslight
Den mest kända filmen med titeln Gaslight är den från 1944 med Ingrid Bergman i huvudrollen och George Cukor som regissör. Samma filmbolag (MGM) hade dock bara fyra år tidigare producerat en film med samma titel. Filmerna har båda en pjäs som förebild och är relativt lika.
Lifeboat
Tiden för både inspelning och handling är andra världskriget i filmen Lifeboat (svensk titel Livbåt) från 1944. Efter en tysk ubåt sänkt ett skepp med amerikansk besättning lyckas några rädda sig till en livbåt. Det verkar ändå utsiktslöst ut då provianten är skral, kompass saknas och inget land finns i sikte.
Vredens dag
Vredens dag är gjord av den danske filmskaparen Carl Theodor Dreyer. Likt i en av hans senare filmer, Ordet, skildras religion och övernaturlighet. Det är här dock under andra förtecken och inslagen av övernaturlighet är i Vredens dag endast antydda.
High Sierra
I High Sierra spelar Humphrey Bogart mot Ida Lupino i form av bankrånaren Roy Earle som möter den rotlösa kvinnan Marie. Det är en kriminalhistoria med manus av bland annat John Huston och regi av Raoul Walsh.
Flicka och hyacinter
Flicka och hyacinter brukar räknas som Hasse Ekmans främsta verk. Ekman som vid denna tid sågs som Ingmar Bergmans like har skrivit manus, regisserat samt producerat filmen.
His Girl Friday
His Girl Friday (svensk titel: Det ligger i blodet) är en screwballkomedi av Howard Hawks med Cary Grant och Rosalind Russell i huvudrollerna som tidningsredaktör respektive journalist.
The Grapes of Wrath
Grapes of Wrath från 1940 är en filmatisering av romanen med samma namn som utkom året innan filmen, skriven av den amerikanska författaren John Steinbeck.
Mr. Deeds Goes to Town
Mr. Deeds Goes to Town (svensk: titel: En gentleman kommer till stan) berättar om Longfellow Deeds som en dag får besök av tre män från New York som berättar att en rik släkting efterlämnat ett enormt arv på tio miljoner dollar.
Flying Down to Rio
Det var i Flying Down to Rio (1933) som Fred Astaire och Ginger Rogers spelade mot varandra för första gången. På filmaffischen är dock Dolores del Río och Gene Raymond de namn som står överst och det är också de som syns mest. I en tidig scen är Astaires rollgestalt Honey Hales i bakgrunden med ett dragspel i knäet medan Roger Bond (Gene Raymond) leder orkestern.