A Night at the Opera (svensk titel: Galakväll på operan) är en av de bästa filmerna med Bröderna Marx och även den största publiksuccén. Detta var också första filmen utan Zeppo Marx och konstellationen var nu bestående av den berömda trion Groucho, Chico och Harpo.
Introt är originellt och effektfullt: en servitör går runt och ropar efter Otis B. Driftwood (Groucho) då han inte dykt upp vid bordet där Mrs. Claypool (Margaret Dumont) väntar. Efter många anrop vänder sig så en gestalt om precis bakom henne och undrar irriterat varför hans namn ideligen basuneras ut. Grouncho har i stället funnit en annan bordspartner och det är talande för hans arroganta och utmanade stil som också präglar Bröderna Marx filmer.
Deras verbala gags är fyllda av den anarkistiska komik som gjort dem till en institution. I A Night at the Opera är det en annan institution som råkar illa ut, den finkulturella operan. När Grouncho anländer till en föreställning frågar han i entrén om operan är slut och när den visar sig ännu pågå förargar han sig över föraren som inte körde dit långsamt nog.
Detta är också en av de flertal filmer av Bröderna Marx som har en romantisk bihandling och här är det mellan Rosa (Kitty Carlisle) och Ricardo (Allan Jones), där den senare helst av allt vill bli en erkänd operasångare och få stå på samma scen som hans kärlek, Rosa.
A Night at the Opera pågår i högt tempo och de verbala och fysiska skämten regnar tätt. Många minnesvärda scener inkluderas som när den minimala hytten fylls tills bristningsgränsen och då en ommöblering sker på ett hotellrum för att förvirra en polis.
För regin står Sam Wood som var inblandad i flera filmer med bröderna Marx och bland annat A Day at the Races (En dag på kapplöpningarna) som kom två år senare.
Filmens betyg: 
Recension av Oskar Strandberg