All Quiet on the Western Front (På västfronten intet nytt, 1930) som är en filmatisering av Erich Maria Remarques roman resulterar i en av de starkaste krigsfilmer som gjorts. Filmen inleder med en bild av kriget som något värt att kämpa för där nationalistisk yra får unga män att överge skolbänken för att bli soldater. Men deras erfarenheter gör att kriget övergår till att vara något meningslöst. Det blir en ny bild av kriget där soldaterna alltid förlorar – antingen sina liv eller sina själar.

Det som utgjorde västfronten under första världskriget var skådeplatsen för de största sammandrabbningarna mellan de stridande sidorna. Fast den tragiska ironin var också att trots tusentals och åter tusentals stupade i försök till framryckningar förblev det ett ställningskrig med små territoriella vinster.

När de unga nyrekryterade soldaterna i All Quiet on the Western Front anländer till krigsfälten skildras deras rädslor och sviktande nerver med en påträngande realism. Av dessa överlever Paul (Lew Ayres) längst och blir något av filmens huvudkaraktär. Hans långvariga relation med kriget gör honom till en ny människa som inte längre tycks ha något att hämta från det civila livet, vilket skildras väl under ett hembesök. Vi får under hembesöket också veta att han samlat på fjärilar och detta intresse berörs sedan i filmens symboliska slut. När han sträcker sin hand efter en fjäril i det karga ödeland som uppstått av uppgrävda skyttegravar och bombnedslagens kratrar leder hans övriga ouppmärksamhet till att han hamnar i en krypskytts kikarsikte.

All Quiet on the Western Front är regisserad av Lewis Milestone. En nyfilmatisering gjordes 1979 och även om inte originalet överträffas är det en mycket sevärd film.

Filmens betyg:

Recension av Oskar Strandberg

All Quiet on the Western Front är med på Topplista över bästa krigsfilmer.