I Bonjour Tristesse (svensk titel: Ett moln på min himmel) möts livets ljusa stunder med en känsla av dysterhet som vägrar försvinna. Detta avspeglas också i att filmen dels är i svart-vitt, dels i färg.
Jean Seberg (kanske främst känd från Till sista andetaget) spelar Cecile som bor tillsammans med sin far Raymond (David Niven). De har en nära relation och befrämjar varandras slappa livsstil. Davids yngre flickvän Elsa (Mylène Demongeot) som är något av en bimbo försvårar därför inte deras relation, men då Raymonds hjärta i stället övergår till att klappa för Anne (Deborah Kerr) utsätts deras relation för en törn. Cecile bestämmer sig för att försöka förstöra deras relation och utgången blir tragisk.
Det är dock mer än den yttre intrigen som får återklang i Annes tillvaro. Vi hör hennes tankar som en slags berättarröst som framställer en dysterhet inför saker som ibland överskuggar livsglädjen. Frågan är dock hur väl filmen lyckas ta tillvara dessa blandade känslolägen i gestaltningen. Oavsett vilket är Bonjour Tristesse en underhållande film som bärs upp av charmanta skådespelare, ljuvt sceneri från franska Rivieran och relationsförvecklingar som åtminstone emellanåt avviker från det lättviktiga.
Otto Preminger regisserar och manuset har en förlaga i form av en roman med samma titel av Françoise Sagan.
Filmens betyg: 
Recension av Oskar Strandberg