Bringing Out the Dead

Bringing Out the Dead filmrutaI Bringing Out the Dead från 1999 med Nicolas Cage i huvudrollen känns stilen hos regissören Martin Scorsese igen från Taxi Driver och Mean Streets.

Ljudmässigt är estetiken närmare Mean Streets med låtar av Them, The Clash och Johnny Thunders som en viktig del av stämningen i filmen. Här finns också de neonblänkande gatorna, och kameran glider ofta genom dessa starka färgblandningar i slow motion precis som i de två andra nämnda filmerna av Scorsese.

Tematiskt befinner sig Bringing Out the Dead närmare Taxi Driver. Ambulansföraren Frank (Cage) påverkas starkt av stadens människor då han och hans partner kör genom de fattiga kvarteren i New York.

Han stirrar genom rutan och hans blick fastnar på de slagna och de unga rådlösa. Kameran visar ofta hans ansiktes uttryck i närbild som återspeglar känslan av att han upplever gatans gestalter som om de vore spöken. Men till skillnad från Travis Bickle (Robert de Niros karaktär i Taxi Driver) är Frank en sannskyldig samarit. Filmen kan därför upplevas som ett ställningstagande från Scorsese där han visar ett annat sätt, än Travis Bickles metod, att tackla intrycken från stadens slum.

Frank står emellertid inte ut längre som beskådare av död och annat elände på New Yorks gator och försöker ta ut ledigt. Hans chef förmår honom dock att arbeta ett tag till och lovar att ge honom sparken nästa gång de ses. Precis som Frank med mer bistra ordalag lovar en narkoman att inte döda honom om han inte hjälper till under ett ingripande.

Sådan är stämningen i filmen. Platsen där dessa människor vistas tycks vara för brutal att leva i. Ett andningshål för Frank är hans engagemang i Mary Burke (Patricia Arquette) vars far ligger på intensiven. De stöter på varandra genom filmen och etablerar ett allt starkare band.

Det vansinniga i människornas villkor förstärks också i en kulminerande scen där larmande punkmusik ljuder till en minst sagt upphetsad bildredigering då Frank och hans partner kör genom staden. Bringing Out the Dead handlar också i slutändan om att skilja på rätt och fel, även när man som Frank helt tappar kontrollen.

Filmens betyg: ★★★★★★★☆☆☆