Howard Hawks Bringing Up Baby (Ingen fara på taket, 1938) rankas högt bland de många så kallade screwballkomedier som kom ut från drömfabriken under 1930- och 40-talen. En screwball kan förenklat sammanfattas som en fars där en kärlekshistoria med sexuell laddning står i centrum.
I huvudrollerna ses här Cary Grant och Katharine Hepburn. Grant gör här en betydligt mer vimsig roll än de sansade sexiga ungkarlar han brukade porträttera. Hepburn spelar en pueril kvinna som levererar cirka 200 ord i minuten.
David (Grant) som ska gifta sig under kommande dag bortrövas praktiskt taget av Susan (Hepburn). Detta blir startskottet på en rad strapatser som dessa två genomlider ihop. Vid sin sida har de en leopard, en hund och en uppblossande förälskelse.
Bringing Up Baby pågår i ett frenetiskt tempo där karaktärerna aldrig slutar prata i mun på varandra. Det är en bitvis ganska fånig film där Grant ses ramla omkull åtminstone fem gånger och Hepburn likaså ett par gånger. Att Grant och Hepburn över huvud lyckas leverera sina repliker i det hysteriska tempot är förvisso imponerande, men risken för huvudvärk är stor.
”Less is more” brukar man säga och det var något som gällde den lysande komedin The Philadelphia Story där Grant och Hepburn spelade under betydligt mer sofistikerade former och med en fylligare intrig. Fast för den som har en förkärlek inför hysteriska komedier med pepprande dialog är detta trots allt ett filmtips.
Filmens betyg: 
