Darling från 2007 (ska ej förväxlas med den engelska filmen med samma namn från 1965) av Johan Kling är av de filmer som görs med låg budget och i första hand satsar på substans.
Darling skildrar en ung flicka, Eva (spelad av Michelle Meadows), som är bortskämd och full med ingrodda manér från Östermalm. Hon är självbelåten och tar för givet att hennes omgivning ska följa hennes krav medan filmens andra huvudperson, Bernard (spelad av Michale Segerström), snarast är motsatsen; denne är väl förtrogen med sina egna brister och befinner sig långt från Östermalm och ett generöst umgängesliv.
Arbetslös och med amorteringar till en villa som han köpt under högkonjunktur och kort innan hans fru lämnade honom söker han alla jobb som finns att söka. Han tycks inte ha något emot att fjäska och begrava sin stolthet på en arbetsintervju. När han får chansen att ta ett jobb på McDonalds tvekar han inte. Bernard är en tafatt och inte alldeles hipp individ som i mycket liknar huvudpersonen i Johan Klings roman Människor helt utan betydelse från 2009.
Eva lever ett liv som domineras av umgänget med vännerna, fast då hon halkar neråt i vänkretsens hierarki blir hennes liv desto mer ensamt. Filmens publik förstår snart att dessa personers livsöden kommer korsas på ena eller andra sättet. Darling blir trots detta aldrig förutsägbar rakt igenom utan beskriver sina huvudkaraktärer i ständig utveckling.
Tittarna får inte se många dueller av känsloutbrott utan det är en regi som varskor om dramatiken på ett subtilt vis. Ända in i slutet bibehålls detta utförande på ett berömvärt sätt.
Filmens betyg: 
Recension av Oskar Strandberg