Gitarrmongot är en svensk film från 2004 med originell gestaltning. Regissören Ruben Östlund använder långa scener filmade ofta från en punkt, vilket påminner om Roy Andersons Sånger från andra våningen. Och precis som i Roy Anderssons film vävs fragmentariskt framställda människoöden samman till ett drama där avspeglingar uppträder mot ett samhälle med motsättningar.

Huvudpersonen är den unge killen Erik som ständigt kånkar runt på en gitarr som han då och då spelar frenetiskt på. Det handlar inte om något skönspel och det är heller inte vad denna film vill bjuda på. Snarare är det en hemmagjord känsla precis som då Erik tillsammans med en vän gör några egensinniga musikalster i dennes lägenhet.

Det finns ingen tydlig linje i handlingen utan den rör sig ryckigt framåt i episoder. De som gillar konventionell berättarteknik kanske störs av den till synes rastlösa kompositionen i Gitarrmongot. Det är en film full av innehåll, fast mycket får man leta fram mellan raderna.

Filmen fick ett blandat mottagande i svensk press, men vann bland annat pris för Bästa Film vid Moskvas filmfestival.

Filmens betyg:

Recension av Oskar Strandberg