Hign Noon (Sheriffen är den svenska titeln) från 1952 är en av de bäst uppbyggda westerns som gjorts. Tidigt på förmiddagen vid tågstationen får en invånare, som aldrig nämns vid namn, syn på tre revolvermän samtidigt som nyheter når staden att banditen Frank Miller som en gång fängslades av sheriffen i samma stad har blivit benådad och förväntas dyka upp med det tåg som annalkas.
Sheriffen spelas av Gary Cooper och är just är på väg att avgå från sin post och lämna staden med sin nya fästmö (Grace Kelly). Men i vetskapen om vad Millers uppdykande kommer innebära tvingas han vända om och försvara staden mot hotet.
Han försöker samla en grupp av vicesheriffer, men blir snart varse att näst intill ingen är beredd att stå vid hans sida. Filmen innehåller många dimensioner utöver duellen mellan sheriff och bandit. Här skildras ett samhälle med människor som förblir passiva inför ett hot på väg att drabba dem alla i stället för att sluta upp vid sheriffens sida och våga sina liv. Här finns också Lloyd Bridges dubbelbottnade porträtt av vicesheriffen som av helt andra skäl än sin omgivning lämnar in sin bricka.
Hela filmen är en långsam resa tills tågets ankomst på stationen. Flertalet karaktärer etableras på vägen i effektiva gestaltningar. Filmen är snarare karaktärsstudier än action till största delen och i den actionladdade finalen är det väl kanske inte filmhistoriens mest kompetenta bad guys som försöker påtvinga föreställningen ett olyckligt slut.
Slutet är också avmätt, återspeglande stämningen i filmen. High Noon av regissören Fred Zinnemann består av överlag starka rollprestationer och en realistisk framställning som återskapar en känsla av den riktiga western.
Filmens betyg:
High Noon är med på Topplista över bästa western filmer.