M*A*S*H hade premier 1970 och var regisserad av Robert Altman. M*A*S*H blev sedan också en populär TV-serie som spelades in med filmen som förebild och sändes i många år, även i svensk television.
Bokstäverna M*A*S*H står för Mobile Army Surgical Hospital. Filmen utspelar sig också mycket riktigt på ett armésjukhus där vi får stifta bekantskap med Hawkeye Pierce, Trapper John, Duke Forrest, ”Hot Lips” O’Houlihan, Frank Burns med flera – som vanligt i Altmans filmer handlar det om en diger ensemble.
Filmens handling är episodiskt strukturerad och har en komisk inramning. Det är högt i tak och behagligt befriat från gravallvar i denna amoraliska fars. Donald Sutherland gör en av sina mest vitala prestationer som Hawkeye, en kapten som tänker mer på sex än sin gradbeteckning.
När Hawkeye och Duke blir avbrutna i sitt golfspel där de använder landningsområdet för helikoptrar som green utbrister den ena: ”I wish they wouldn’t land these things when we’re playing golf”.
Det är dock inte en skämtrepertoar som enbart går ut på att driva med så mycket som möjligt, utan komiken är vältajmad och precis som i filmer av Bröderna Marx har skämten förmågan att vända saker upp och ned.
Som nämndes tidigare är filmen episodisk och möjligtvis uppehålls den höga kvaliteten inte riktigt hela vägen. Episoden med den amerikanska fotbollsmatchen är ett sådant exempel. Som helhet är M*A*S*H ändå en mycket originell gestaltning och med en parodiskt vinkel gentemot krigsfilmen som genre. Den har också ett minnesvärd ledmotiv i form av låten ”Suicide Is Painless”, där musiken gjordes av Johnny Mandel och texten skrev av regissörens 14-årige son Mike Altman.
Filmens betyg: 
M*A*S*H är med på Topplista över bästa krigsfilmer