Nói albínói utspelar sig på ett stelfruset Island där den unge Nói drömmer sig bort till härligare platser. Nói går fortfarande i skolan, men lämnar in blanka prov och ligger sovande över skolbänken. När han får träffa en psykolog som ska undersöka hur det står till med hans mentala hälsa uppdagas det i samband med ett IQ-test att han till synes är ett underbarn.
Omkring Nói finns hans farmor som han bor hos och hans försupna far som han besöker med jämna mellanrum. Dessutom har det dykt upp en ny flicka i caféet där han brukar handla malt för pengar han införskaffat genom att fiffla med spelautomaten på samma ställe.
Nói är en slags rebell, fast utan stora åthävor. Han är en filmens hjälte som inte talar om vad han tycker om saker och ting, kanske hittar han ingen vettig formulering – det finns en del existentiella nyanser i denna berättelse.
Nói albínói är intressant berättad och har mycket originella kvaliteter. Stämningen påminner en del om vad den finländske filmmakaren Aki Kaurismäki kan bjuda på, fast regissören till Nói albínói Dagur Kári väljer en mindre stiliserad väg. Kári gick sedan vidare med Voksne mennesker som definitivt också är ett filmtips.
Filmens betyg: 
