Paths of Glory (svensk titel: Ärans väg) är Stanley Kubricks berömda film om första världskriget. Precis som i hans Dr. Strangelove (1964) handlar det snarast om ett skildrande av krigets absurda sidor. I båda filmerna utmålas krigshetsande generaler i kontrast med humanism och sunt förnuft.
I Paths of Glory beordras en fransk styrka, belägen i en skyttegrav vid krigets västfront, att utföra ett svårt angrepp för att inta en kulle. Detta är vid ett läge i kriget där terrängvinster med hundra meter i regel får betalas med tusentals människoliv.
Överste Sax (Kirk Douglas) påpekar att uppdraget näst intill är omöjligt att genomföra och att hälften av hans män kommer stupa. Generalen Mireau insisterar dock. När anfallet väl ska genomföras befinner sig en del av styrkorna under sådan fiendeeld att de genast måste dra sig tillbaka till skyttegraven. Fransmännen misslyckas med att inta kullen och när generalen får reda på att en del av männen blev kvar i skyttegraven väljs tre av soldaterna ut och anklagas för feghet.
Filmen har paralleller till den engelska King & Country från 1964 där Dirk Bogarde som kapten Hargreaves får uppdraget att i en krigsrätt försvara en av sina män som deserterat. Överste Sax blir på liknande sätt sina mannars försvarare i Paths of Glory. Det är inte minst i hans försvarstal som filmens antimilitaristiska budskap förs fram. Det är ett starkt budskap, retoriskt och känslomässigt framlagt, som påvisar krigsmaktens orimliga krav på dess egna soldater.
Paths of Glory blir ibland en aning övertydlig i den polarisering som ges uttryck för hos fotsoldaternas renhet och mänsklighet gentemot krigsmaskinen och dess höga befäl. Trots detta griper filmen tag och som filmiskt hantverk är det ofta bländande. Bland annat i scenerna från skyttegraven skapar Kubrick en autentisk känsla med hög närvarokänsla.
Filmens betyg: 
Paths of Glory är med på Topplista över bästa krigsfilmer.