Pola X

Pola X filmrutaLeos Carax gjorde som 24-åring långfilmsdebut med Boy Meets Girl (1980) som fokuserar på unga människors existentiella tankeliv där huvudpersonerna redan tycks vara trötta på livet. Även i hans nästkommande filmer, Ont blod (Mauvais sang, 1984) och De älskande på Pont-Neuf (Les amants du Pont-Neuf, 1991), möter vi unga outsiders.

De älskande på Pont-Neuf gjorde regissören känd utanför hemlandet Frankrike, men det dröjde åtta år tills nästa långfilm: Pola X (1999).

I Pola X introduceras vi för författaren Pierre (Guillaume Depardieu, son till Gérard Depardieu), hans flickvän Lucie och hans syster Marie (Catherine Deneuve), vilka lever i mondäna miljöer. Vi möter också en kvinna som först endast tycks finnas i Pierres drömmar, men strax uppträder som verklig gestalt vid namn Isabelle och påstår sig vara hans syster. Han tror på henne och upptas snart helt av denna nya existens i sitt liv. Trots omgivningens misstyckande ger Pierre sig av till Paris med henne, överger sin trolovade flickvän, och känner sig nu mera sann i världen och ser med avsmak tillbaka på det som varit.

I Paris blir de till slut inhysta i något som liknar en fästning belägen i ett hamnområde. Exakt var? I filmen sägs det bara: ”bortom allt”. Den nya råa betongmiljö som Pierre och Isabelle lever i uppnår också en kontrastverkan med den föregående herrgården i naturen.

I hamnen huserar också en kriminell liga, vilken dels sysslar med militäriska övningar, dels utövar en slags musikalisk art brut. Trots Pierres och Isabelles eventuella syskonskap utvecklas en förälskelse. Det får sitt utlopp i en autentisk och ”ocensurerad” kärleksscen, vilken uppmärksammades då filmen kom. Den närgångna sexualskildringen och det myckna våldet är exempel på den filmstil som dök upp vid denna tid och kallades New French Extremity.

Intrigen i Pola X är sällan självklar och lutar sig mycket mot symbolik. Precis som i De älskande vid Pont-Neuf är det hämningslösa gester och uppblossande dramatik. Pola X brottas också med en hel del inslag av pekoral och kanske ville Leos Carax för mycket efter sitt långa filmuppehåll.

Filmens betyg: ★★★★★☆☆☆☆☆

Recension av Oskar Strandberg