Rififi från 1955 anses som en av kriminalfilmens mest inflytelserika verk. Tillsammans med inte minst The Asphalt Jungle (1950) finns här stilbildande element som sedan har imiterats otaliga gånger.
Historien kretsar kring några män som planerar en invecklad stöt mot en juvelaffär. I centrum finns Tony (Jean Servais) som avtjänat fem år i fängelse och inte har några planer på att återvända dit. Men när hans forna flickvän Mado (Marie Sabouret) visar sig tillhöra en annan man i undre världen ändrar han sig och leder stöten.
Det finns särskilt en scen som omtalas i samband med Rififi och det är den ordlösa scenen under kuppen som pågår i runt en halvtimme. Jules Dassins grepp att skildra skeendet utdraget och utan repliker ökar närvaron och höjer spänningsnivån som följd. Greppet inspirerade högst troligt två franska filmskapare: Robert Bresson i En dödsdömd har rymt (Un condamné à mort s’est échappé ou Le vent souffle où il veut, 1956) och Jacques Becker i Hålet (Le Trou, 1960), filmer där det realistiska förstärks på samma sätt som i Rififi genom långa scener i vilka enbart karaktärernas agerande utan ord registreras.
Ordet ”rififi” var i den parisiska undre världen slang för våldsamheter och filmen är våldsam, men det destruktiva visar sig också ha ett pris.
Regissören Dassin verkade framgångsrikt i Hollywood under 1940-talet, bland annat med Storstad (1948). Men efter att ha utpekats som kommunist var han icke längre önskvärd i Hollywood och flyttade till Europa. Även i Europa fick han svårt att hitta arbete eftersom den amerikanska marknaden inte skulle distribuera en film där Dassin medverkade. Det var med denna bakgrund han involverade sig i projektet med Rififi, mer eller mindre mot sin vilja (han ogillade manuset). Han inledde med att skriva om manuset fullständigt och resten är filmhistoria.
Filmens betyg: 
Rififi är med på Topplista över bästa kriminalfilmer.