Michael Oher är en mycket storväxt, afroamerikansk tonåring från slummen i Memphis, Tennessee. Han har aldrig fått någon riktig utbildning och lever på gatan, eftersom mamman har stora drogproblem (och hemlöshet av någon anledning är att föredra framför det fosterhem han rymt ifrån).

En dag kommer han i kontakt med Leigh Anne Tuohy (Sandra Bullock), en självsäker och förmögen lejoninna som aldrig tar skit från någon. Hon tycker genast synd om Oher, bjuder hem honom till Thanksgiving, och ser till att han får ett tak över huvudet. Familjen Tuohy fattar tycke för den gigantiske ynglingen, som snart blir en mer permanent gäst i deras hem, och gör vad de kan för att hjälpa honom – inte minst med att utveckla sin talang som amerikansk fotbollsspelare.

Om du är i behov av en uppmuntrande film om generositet och medmänsklighet, så är detta antagligen något för dig. The Blind Side (2009) är en mycket fin och värmande historia – den sorten som framkallar de fånigaste leendena. Ett plus i kanten är att Sandra Bullock gör ett riktigt bra jobb för första gången sedan Crash (2004), och med ett bättre manus hade hon förmodligen varit lysande.

Tyvärr är karaktärerna alldeles för endimensionella för att vara trovärdiga. Leigh Anne framställs som en rik, ofelbar helgonkvinna med perfekt familj, och även Michael Oher är genomgod på alla sätt och vis. Jag saknar brister, nyanser – lite mörker i en i övrigt så solig film.

Men The Blind Side (2009) får mig trots detta att må väldigt bra i största allmänhet. Att filmen är verklighetsbaserad gör den extra upplyftande. Jag vågar visserligen inte uttala mig om vilka friheter regissören och manusförfattaren John Lee Hancock har tagit sig – Hollywood har ju en tendens att försköna och överdramatisera. Men jag vill gärna tro att människor kan vara lika osjälviska som familjen Tuohy, och att det faktiskt var så här det gick till när Michael Oher räddades från rännstenen.

Filmens betyg:

Recension av Niklas Lundmark