Cosmatos meritlista med Rambo – First Blood II och Cobra är väl inte alltför intagande. Tombstone innehåller också mycket action, men den har annat som de andra nämnda filmerna saknar. Den har två konfliktnivåer istället för en: dels den mellan Wyatt Earp och hans män som kommer i strid med bröderna Clanton och deras hejdukar, dels den som emanerar ur vissa karaktärers livsviljor och deras skiftande förmåga att anta dessa. Och så har Tombstone Doc Holliday … Val Kilmer gör en av sina bättre insatser, kanske att Doc Holliday färgas väl mycket av Kilmers version i denna symbios. Men vilken filmgestalt! En gulsotshostande som drar blixtsnabbt utan anspänning då likgiltighet inför döden infunnit sig, och därpå detta en vältalighet som blandas med Shakespeare-citat som är något helt annat än den vanliga cowboy-jargongen.
Om de historiska händelserna som är återgivna i filmen är korrekt återgivna är knappast troligt, men det är heller inte polariserat mellan gott och ont. Och visst är regin ofta alltför utstuderad inför att de goda tvingas ta till våld där och all action i stort sett föranletts av en väl utförd avvägning. Ett, två, tre och på den fjärde provokationen är det tid för den goda sidan att ta till motmedel.
Det är en aning för mycket våldsscener och orealistiskt ofta väljer revolvermän att gå till handling på liv och död. Öppningsscenen som finns för att etablera skurkarna och visa deras fasanfullhet kunde avvaras för en subtilare etablering av dessa, men trots allt är våldet inte alltför förekommande för att på allvar försämra filmen.
Skådespeleriet är inte lysande, men bra i de allra flesta fall. Och den historiska förlagan som filmats förut är givetvis mycket tacksam.
Filmens betyg: 
