Trouble In Paradise (Tjuvar i paradiset är den svenska titeln) är en minst sagt förtjusande film om två svindlare av den skickligare sorten som gör ett försök att lura av en rik kvinna på en stor förmögenhet.
Första dialogen utspelar sig mellan Gaston Monescu och hans betjänt som frågar angående kvällssupén: ”What should we start with, Baron?” och Gaston svarar: “That’s not so easy. Beginnings are always difficult.”
Gaston fortsätter: “If Casanova suddenly turned out to be Romeo having supper with Juliet, who might become Cleopatra, how would you start?” Betjänten svarar: “I would start with cocktails.”
Det är sådana dialoger som utmärker regissören Ernst Lubitsch och hans sofistikerade komedier. Hans stil kallades ”the Lubitsch touch” och han var en viktig förebild för senare regissörer som Howard Hawks och Billy Wilder.
Intrigen i filmen kretsar kring hur Gaston (Herbert Marshall) och Lily (Miriam Hopkins) planerar att stjäla 100 000 francs från Mariette Colet (Kay Francis). Allting fungerar perfekt medan Gaston lyckas få anställning som hennes sekreterare. Fast när det uppstår en ömsesidig attraktion mellan Gaston och Mariette börjar kuppen förhalas.
Detta är ramberättelsen i en film som dock är betydligt bredare och intressantare än sin grundintrig.
Trouble in Paradise uppvisar en bländande berättarteknik, inte minst i form av förkortningar av tiden, som i scenen där endast klockan visas medan klockvisarnas rörelser och rummets belysning får förklara händelseförloppet. Lubitsch använder sig också av visuella metaforer och mindre antydningar. Det senare skulle bli ett återkommande grepp i många screwball komedier.
Filmens betyg: 
