Ingrid Bergman var en stor stjärna i Hollywood när hon och regissören Roberto Rossellini blev förälskade under inspelningarna av Stromboli (1950). Detta mynnade ut i att Bergman flyttade till Italien och gifte sig med Rossellini. Ur detta följde också en rad filmer.
Viaggio in Italia (kan översättas till ”resa i Italien”) från 1954 blev tredje och sista filmen de gjorde tillsammans. Den skildrar Katherine (Bergman) och hennes man Alexander (George Sanders) som reser till Italien för att sälja ett hus som tillhört en avliden släkting.
Resan innebär att de för första gången sedan deras giftermål blir helt ensamma och de konstaterar att dem trots åtta år som gifta förefaller vara främlingar inför varandra. Det tycks finnas en ömsesidig bitterhet att de inte kunde ge varandra vad de hoppats på. Deras äktenskaps fadda tillstånd kontrasteras av det livfulla Neapel i fonden.
Symboliken är också stark i de scener när Katherine rör sig bland urgamla statyetter vilka blir som en pendang över det förgångna som gått förlorat och livet som tycks fastnat i orörliga poser. Lika känslokall som marmorn är också hennes Alexander inför frågan om en skilsmässa hade varit smärtsam för honom då han svarar: ”Well, more complicated”.
Viaggio in Italia bjuder inte på någon tydlig intrig utan samspelet mellan Katherine och Alexander utgör i sig själv dramat. Filmen låter en del av konflikterna uttryckas direkt medan annat framställs på implicit väg, en balans som gör filmen intressant och förmedlar en trovärdig realism.
Filmens betyg: 
