Nightcrawler är utan tvekan en av de bästa filmerna från 2014. Den bidrar med ett originellt manus till en industri som allt oftare tycks upprepa sig själv. Likaså finns en originell karaktär i handlingen som spelas fläckfritt av Jake Gyllenhaal.
Lou Bloom (Gyllenhaal) är en tjuv som av en händelse blir vittne till en bilolycka. Han intresserar sig inte främst för den skadade utan observerar att en frilansande reporter är på plats och frågar denne hur mycket pengar TV-bolaget betalar för hans film. Ett frö har såtts i Blooms hjärna och han byter snart in en stulen cykel mot en videokamera och polisradio.
Det visar sig sedan att han har en förmåga som få andra att vara först på brottsplatser och videomaterialet han överlämnar till TV-stationen där Nina Romina (Rene Russo) basar prisas högt. Nightcrawler visar upp mediernas hänsynslösa jakt på tittarsiffror och särskilt det cyniska i hur nyhetsflödet selekteras efter ”efterfrågan” och hur en story värderas högre än sanningen. Lou Bloom vet exakt hur man spelar spelet och livnärs extra väl av sitt jobb tack vare att han saknar etik och moral.
Nightcrawler är en satir och de snedvridna och väl tilltagna proportionerna som utmärker en satir ökar allt eftersom. Många filmer av det här slaget riskerar att övergå i en studie av en galning till priset av att dess egentliga fokus förlorar i skärpa – något som till exempel händer mot slutet av Falling Down (1993). Nightcrawler klarar sig från detta, men kanske hade slutintrycket blivit ännu starkare om huvudpersonens mest aparta sidor tonats ner en aning.
Oavsett vilket är Nightcrawler en fullträff: rent substantiellt höjer den sig högt över det mesta som går upp på bio numera och den har dessutom stunder av briljant komik samt spänning som gör att vi inte byter sittställning alltför många gånger innan eftertexterna rullar.
Filmens betyg: 
