Ben Affleck har genom åren ofta beskyllts för att vara en talanglös skådespelare. Oavsett vad man tycker om hans prestationer framför kameran så har han istället bakom kameran – under senare tid – imponerat som regissör med succéer som The Town och Gone Baby Gone.
Med politiska thrillern Argo (baserad på verkliga händelser) befäster han sin position som en respekterad filmmakare i mångas ögon – men kommer även ut som en reviderad upplaga av sig själv. Det påklistrade leendet, välrakade anletet och charmören (som många av oss vant sig vid) är ett minne blott. Ben Afflecks gestaltning av huvudpersonen Tony Mendez påminner istället om hans brors (Casey Affleck) ofta introverta och lågmälda karaktärstolkningar – vilket kan ses som ett uttryck för att skaka av sig tidigare bild han haft. Det här är även första gången ”regissören” Affleck ger sig in på internationella farleder, denna gång med glödheta Iran-debatten som utgångspunkt – dessvärre utifrån ett väl förenklat perspektiv…
Året är 1979 och vi placeras i revolutionens Iran. Den amerikanska ambassaden stormas av ilskna anhängare av landets opposition. Ambassadpersonalen tas som gisslan – men sex personer lyckas undkomma och gömmer sig hos sina kanadensiska bundsförvanter. CIA kopplas in för att lösa situationen på smidigaste tänkbara sätt. Dock så har man inga konkreta förslag innan agenten Tony Mendez (Ben Affleck) får gehör för sin excentriska idé – att skapa en ”fakefilm” mitt i ett brinnande Iran. Målet är att smuggla ut de sex amerikanerna ur landet som förklätt filmteam.
Som europé eller icke amerikan så andas Argo väldigt mycket Hollywood även om vi inledningsvis får en kort berättad historia om att USA faktiskt inte enbart gjort goda ting runt om i världen. Likaså riktas kritik åt den amerikanska filmindustrin (lite otippat) där maktmissbruk och profit står högt i kurs på agendan.
Men det som är ett uns av samhällskritik kompenseras likväl av en klassiskt amerikansk schablonmässig syn på övriga världen – särskilt den i mellanöstern. ”De andra” (iranierna) förblir den skrikande och okontrollerbara pöbeln där resonabla mänskliga karaktärsdrag lyser med sin frånvaro.
Lite mer nyans och sanningshalt hade inte skadat anno 2012 – framförallt vad gäller Afflecks rykte som talangfull regissör eller Hollywoods trovärdighet som distributör av historisk fakta.
Argo är trots sina brister en synnerligen gedigen och spännande thriller med slående visuella kvalitéer – vilket vi också förväntar oss av en amerikansk film av denna art.
Filmens betyg: 
Recension av Andreas Ellhar