Man tänker sitt utspelar sig under sommartid i en svensk villaförort. Vi möter bland annat unge Sebastian som också är filmens berättarröst samt Jimmy och Anders, vilka samtliga faller utanför den sociala normen.
Det är också i konturerna kring det socialt anpassade och icke anpassade som filmen har sitt fokus. När Sebastian och hans mamma ska på kräftskiva förmanar hon honom: ”Då får man skärpa sig, vara snäll och trevlig mot alla”. Det slutar med att den uttråkade Sebastian smyger ut från festen och vandrar längs en bäck i skogen. Episoden återspeglar filmens påtagliga naturromantik väl.
Det naturromantiska temat som förstärks med citat från den amerikanska författaren och naturhyllaren Henry David Thoreau tycks vilja påminna om något bortglömt. Naturen har blivit onaturlig för dagens människor i västlandet som är mer vana med villakomfort, asfaltsvägar och stängsel. En scen där en man tvingas klättra över ett staket som inhägnar ett köpcentrum för att fortsätta sin vandring påminner om en liknande scen i Lonely Are the Brave (1962) där Kirk Douglas karaktär klipper upp ett stängsel på en plats där det förut varit fria vidder.
Man tänker sitt är en film som har sitt eget tempo (läs: långsamt) och den må definitivt inte vara något för alla. Men den innehåller intressanta scener som blottlägger gap i vardagen med samma slags gestaltning som Jesper Ganslandt visat upp i Farväl Falkenberg (2006) och Ruben Östlund året dessförinnan i De ofrivilliga.
För manus och regi står Henrik Hellström och Fredrik Wenzel.
Filmens betyg: 
Recension av Oskar Strandberg