Tidsdräkten ger sig till känna redan i inledningen av Robbery (Rånet, 1967) i form av snabb funkig jazz och även en hög puls i klippen mellan scener.
Historien utspelar sig i London där ett stort rån planeras i den undre världen – filmen råkar vara baserad på en sann historia kring ett av största rånet i historien som ägde rum i augusti 1963 och fått namnet ”The Great Train Robbery”, vilket också är titeln på en berömd stumfilm från 1903 för övrigt. Paul Clifton (Stanley Baker) är hjärnan bakom kuppen, men föredrar att befinna sig bakom kulisserna och håller även sin fru (Joanna Pettet) i ovetskap. Polisen med kriminalaren George Langdon (James Booth) i spetsen har dock Paul som huvudmisstänkt.
Detta är en film gör stora anspråk på realism. Dels detaljerna i hur brottet planeras och begås, dels hur filmen innefattar vardagen för de inblandade i en lite solkig engelsk miljö. Att regissören Peter Yates bemödade sig om att skapa en realism visar sig också i hans nästa film: Bullitt, ett annat kriminaldrama vilket utspelar sig i San Fransisco med Steve McQueen i huvudrollen.
Trots detta är kanske inte trovärdigheten intakt i varje skede och några av huvudkaraktärerna porträtteras aldrig ingående, men sammantaget är det en klart vass film. Inte minst håller den hela vägen utan att bli förutsägbar.
De som tycker om en lång slutstrid mellan ”the good guys” and ”the bad guys” kommer kanske bli besvikna då Yates inte lägger mycket krut på detta. Samtidigt är de långa finalerna i actionbaserade filmer ofta väl utdragna – tillfällen då dessa haft en övergiven industrilokal som skådeplats är legio – och det är trots allt ett skede i filmen då vi kan gissa oss till upplösningen.
Intressant att notera är dock att när sista scenen visats dyker ”The?end” upp. Alltså ett frågetecken omgärdat av The end. Det tycktes som regissören inte bestämt sig om Robbery skulle få en fortsättning.
Filmens betyg: 
