The Best Years of Our Lives (De bästa åren) från 1946 vann hela nio Oscar, inklusive manus – filmförfattare var Robert Sherwood som bland också skrev manus till Den förstenade skogen (The petrified forest) och Dimmornas bro (Waterloo Bridge) – och regi som utfördes av William Wyler. Det är en storartad berättelse, fast som kanske idag kan upplevas något föråldrad i vissa avseenden.
Filmen utspelar sig i en väl porträtterad amerikansk småstad dit tre krigsveteraner återvänder hem. De tre veteranerna, Al, Fred och Homer, har samtliga flickvänner eller fruar som väntar på dem. Det är dock inte alldeles enkelt att återgå till vardagen och gamla relationer efter flera år i krigstjänst. Detta skildras med en realism full av mänsklighet och en ibland oroande känsla av splittring.
De upplever alla problematiken på ett eller annat sätt: Al vet inte hur han ska förhålla sig till militärens gradbeteckningar och lojalitet bland soldater när han nu befinner sig högt upp i samhällskedjan. Fred tycks inte ha någon nytta av sina krigsmeriter i det nya arbetsklimatet och Homer har komplex för sina skador från kriget och håller sin flickvän på avstånd.
Många filmer har skildrat hemvändande soldater från krig (The Deer Hunter och Born on the Fourth of July är två exempel) och The Best Years of Our Lives är en av de bästa skildringarna. Här finns rollgestalter som engagerar publiken i en fin hopsatt historia.
På minussidan är att filmen har allvarliga slängar av sentimentalitet som inte minst gör sig märkbar mot slutet. Filmen hade gjort ännu mer bestående intryck om den inte gjort sig av med all svärta och pessimism utan behållit några droppar.
Filmens betyg: 
