Diner, eller Fiket som är den välkända svenska titeln, skildrar några unga mäns liv i Baltimore året 1959. Oftast hänger dem på sitt speciella fik, ”Diner”, där allt möjligt dryftas – som om Frank Sinatras eller Johnny Mathis musik är bäst att hångla till.
I rollerna finns bland annat en ung Kevin Bacon som Fenwick, en smart kille fast med oroväckande alkoholvanor samt en lika ung Mickey Rourke som Boogie, charmören som är gängets klart mest framgångsrike hos det andra könet. Dessutom möter vi Shrevie, Eddie, Billy och Modell som alla utgör distinkta karaktärer och det är sällan som gruppdynamiken gestaltas så väl på film som här.
Diner kretsar bland annat kring Eddies instundande bröllop och äktenskapet som en del av övergången till vuxenlivet är också ett av filmens centrala teman. Kvinnan som ska bli hans brud får vi aldrig se, bara i form av en ryggtavla. Hon fungerar därför snarast som en symbol och det är äktenskapet i sig som är essensen.
Äktenskapet utmålas som en nödvändig trygghet, men också som en återvändsgränd i livets resa mot nya upptäckter. Dialogen mellan Eddie och Boogie på fiket en kväll är på gränsen till desillusionerad:
Eddie: I keep thinking … I will be missing out on things, you know?
Boogie: Ye, that’s what marriage are all about.
Boogie är dock inte på väg mot äktenskapets “fröjder” utan har andra planer, vilka är dock inte helt tydligt, men ”If you don’t have good dreams … you got nightmares”.
Fenwick ställer vid ett tillfälle frågan: ”Do you ever get the feeling that there’s something going on that we don’t know about?” Frågan får resonans i filmen på flera sätt. Inte minst i slutet där allting inte är uppklarat. I denna bemärkelse är filmen sann mot tillvaron den gestaltar där saker och ting inte når några drastiska avslut utan fortsätter med brist på klara konturer.
Barry Levinson står för både manus och regi i denna film som måste utnämnas som en av de bästa från 1980-talet.
Filmens betyg: 
