Stalingrad är berättelsen om soldaterna som skulle vara västvärldens stolta försvarare mot bolsjevismen, men efter att ha mött krigets verkliga ansikte börjar tvivla på om deras största fiende är motståndarsidan eller deras land som sänt dem till ett helvetiskt inferno.
Joseph Vilsmaiers film från 1993 utspelar sig under andra världskriget vid den tyska fronten i öster. Ett tyskt förband stationerat i varma Italien skickas till Ryssland för att inta Stalingrad. Vid denna tidpunkt hade det mesta gått Tysklands väg i kriget och soldaterna är segervissa. Det visar sig dock att ryssarna inte är beredda att ge upp Stalingrad fullt så lätt.
I Stalingrad finns inga tydligt markerade hjältar utan snarast en kollektiv fruktan. Det finns en tydlig – ibland på gränsen till övertydlig – indelning mellan de som försöker upprätthålla mänskliga värden och de som helt är i avsaknad av dessa. I centrum finns bland annat löjtnant Hans von Witzland (Thomas Kretschmann) som deltar i kriget för att det gett honom mening, men även han inser snart att det inte är något hedersamt krig som han dragits in i.
Filmen ger förutom bataljerna närbilder av hur soldaternas moral sviktar och hur deras perspektiv förskjuts. På nära håll synes kriget meningslöst och på grund av dess moraliska undergång blir det försvarbart att desertera. Frågan är vad som finns att desertera till för dessa soldater som tycks fångna i ett ingenmansland mitt ute i den ryska bistra vintern och brännmärkta av ett krig vars fasor var över deras fattningsförmåga.
Stalingrad är en film som berör, fast som har en väl tydlig indelning mellan goda och onda. Denna indelning hade inte behövts då filmens ämne redan påverkar starkt.
Filmens betyg: