Stephen King är en skicklig författare, men när hans romaner ska filmatiseras slutar det ofta ganska illa. Bland alla ruttna ägg finns dock en handfull riktiga guldklimpar. Det mest självklara exemplet på det är antagligen The Shawshank Redemption (Nyckeln till frihet, 1994), men även Misery (Lida, 1990) förtjänar en plats i denna exklusiva lilla grupp.
Filmen kretsar kring författaren Paul Sheldon, spelad av James Caan, som njuter av att just ha skrivit klart en ny roman. Men lyckan blir inte långvarig. På väg från skrivarstugan råkar Sheldon ut för ett kraftigt snöoväder och kraschar med bilen, mitt ute i ingenstans.
Som tur är (nåja, ”tur” är kanske inte det rätta ordet) räddas han av Annie Wilkes, sin allra största beundrare, och överlever olyckan med några brutna lemmar. Man märker snabbt att Wilkes är en sann fanatiker som älskar både Sheldon och hans böcker mycket mer än vad som är hälsosamt – och är överlycklig att få ha sin favoritförfattare hjälplös i sitt hem.
Misery (1990) är spännande från början till slut. Här finns varken mördarhundar, clowner eller andra Stephen King-monster. Det är istället det mänskliga psykets mörker som utgör skräckfaktorn, vilket känns både intressantare och mer skrämmande. Kathy Bates är riktigt trovärdig som den psykopatiska Annie Wilkes, och vann en välförtjänt Oscar för sin prestation.
Jag uppskattar även att man inte bara försöker skrämma tittaren med billiga skräcktrick, utan har fokuserat på att skapa en obehaglig atmosfär. Med stor framgång dessutom. Den täta stämningen sviktar aldrig – något alla riktigt bra thrillers har gemensamt, och en av många anledningar till att inte missa denna film.
Filmens betyg: 
Recension av Niklas Lundmark