Katastroffilmen hade antagligen sin storhetstid på 1970-talet. Det var då titlar som Earthquake (Jordbävningen, 1974) och The Towering Inferno (Skyskrapan brinner!, 1974) skapade mönsterbilden för en typisk katastroffilm.
Black Sunday från 1977 med regi av John Frankenheimer avviker en del och har inte som de två nämnda filmerna en bred ensemble som redan tidigt i berättelsen innesluts i katastrofens händelser. Black Sunday är i hög grad en politisk thriller som dröjer med att låta konturerna i storyn framträda och nöjer sig med att inge en oroande känsla av obestämd art.
Handlingen kretsar kring Dahlia Iyad (Marthe Keller) som ingår i en palestinsk terroristgrupp och Michale Lander (Bruce Dern) som är före detta pilot i den amerikanska militären, men som blivit mentalt sargad efter varit tillfångatagen i Vietnam. Hans bitterhet över hur han blivit behandlad av myndigheterna i sitt hemland efter avslutad militärtjänst gör honom till en tjänstvillig partner till Dahlia vars terroristgrupp planerar en blodig aktion i USA.
På andra sidan är FBI och israeliska agenter, vilka är dem på spåren. Spåren är dock tvetydiga och de befinner sig flera steg efter. Spänningen tätnar efterhand då fler och fler pusselbitar faller på plats – berättarstrukturen är med andra ord inte unik, men välgjord – och den ena sidan är snart bara ett steg efter den andra.
Vad som gör att Black Sunday slutligen kvalar in i genren katastroffilm – och här kommer spoilern! – är då den planerade terroristattacken har det amerikanska sportevenemanget Superbowl som mål där 80 000 människor befinner sig på arenan.
Filmens betyg: 
Recension av Oskar Strandberg