En av de mest ikoniska superhjältarna, Wolverine skickas tillbaka i tiden för att hindra en otänkbar framtid. Jag känner att jag kan relatera lite till Wolverine i den här filmen, inte för att jag är odödlig eller har vassa klor som sticker ut ur mina nävar utan det är en annan sak som vi har gemensamt. När jag såg filmen så kändes som även jag hade rest bakåt i tiden. X-Men: Days of Future Past lyckades så väl återskapa det som var bra med de tidigare X-Men filmerna att jag kände mig som ett barn igen som tittade på X-Men för första gången.
Det är över tio år sen första X-Men filmen kom och det kanske känns konstigt nu att tänka, men då var inte superhjältefilmer de garanterade succéerna de är idag. X-Men var en av de filmerna som rev upp dörren för många andra i genren. Efter de två första filmerna så har kritikers åsikter om superhjältegruppen inte alltid varit skyhöga. Days of Future Past verkar vara en vändning i motsatt riktning.
Days of Future Past lyckas inte bara återskapa glansdagar av de äldre filmerna utan överträffar dem. Detta är antagligen den bästa av filmerna med X-Men. Tyvärr så kräver den lite förkunskaper om de tidigare filmerna. Många av de bästa scenerna fokuserar på karaktärerna, deras relationer till varandra och det hjälper om man redan känner till dem. Ett tips är att se några av de tidigare filmerna, men man kräver ganska mycket av publiken när man behöver gå igenom nästan femton år av filmhistoria för att njuta av en actionrulle.
Eftersom filmen involverar tidsresor så får vi se både unga och gamla versioner av ett flertal X-Men och det är även flera handlingar som pågår samtidigt. Med en sådan plot så tappar en film lätt fokus, men Days of Future Past gör aldrig det. Fokuset ligger alltid på ett handfull personer och deras karaktärsutveckling.
Filmens betyg: 
Recension av Jonatan Westerman