Maffiabröder (originaltitel: Goodfellas) är en av de allra bästa gangsterfilmerna. Martin Scorsese ger oss ett biografiskt berättat drama som är visuellt effektfullt med en intensiv klippning.
Henry Hill (som vuxen spelad av Ray Liotta) växer upp i East Brooklyn med sicilianska rötter och bor praktiskt taget granne med maffian. Han börjar som springpojke, men har ingen högre framtidsdröm än att avancera i graderna: ”To me being a gangster was better then being president of the United States”.
På 1950-talet var maffians fäste starkt i USA, de gav beskydd åt restauranger bland många andra verksamheter och poliser stod ofta på deras lönelistor. Henry blir en av dem som känner alla, kommer in på alla ställen, ger stora dricks och förstås gör vad som behövs för att tjäna pengar åt organisationen.
Maffiabröder har ett realistiskt djup där bakgrund och motiv finns med i bilden. När Karen blir Henrys fästmö accepterar hon hans samröre med maffian och blir rentav tänd på tanken. Och Henry i sin tur befinner sig där han är på grund av hans behov av kickar och önskan om ett icke ordinärt liv.
Filmen ger även en bred bild av den italienska maffian och dess kultur, allt från ”omerta” (tysthetslöftet) till en rasism mot svarta. Scorsese använder dessutom väl vald musik som ger säkra tidsbilder över flera decennier. Han är heller ingen regissör som är rädd för att visa upp explicit våld, men det slår inte över till samma extravaganser som i en av hans senare filmer, Gangs of New York (2002).
Maffiabröder har en verklig historia som grund och är baserad på boken Wiseguy, skriven av Nicholas Pileggi. Pileggi skrev dessutom filmmanuset ihop med Scorsese. Det märks att filmen har mycket stoff att ta i från och det kommer samman i en fascinerande berättelse om uppgång och fall.
Filmens betyg: 
Maffiabröder är med på Topplista över bästa gangsterfilmer.