Woody Allen förknippas framför allt med komedier där Allen själv spelar neurotiska karaktärer. Han har dock blandat in mord i sina filmrecept ett par gånger, det har skett i Crimes and Misdemeanors (Små och stora brott, 1989), Match Point (2005) och Cassandra’s Dream (2007). När Allen blandar in mord brukar det paras med motiv som girighet och kärlek och det är ständigt en person som aldrig sett sig som potentiell mördare som till slut övertalar sig själv till att bli det.
I Cassandra’s Dream är det två mördare: Ian som spelas av Ewan McGregor och Terry som spelas av Colin Farrell. De gör det för att rädda sin morbror ut en svår knipa, men än mer av egoistiska skäl, båda behöver pengar: Ian för att kunna finansiera ett affärsprojekt och Terry för att kvitta sina spelskulder. Till en början är tanken på ett mord bortom bådas horisont, men Ian som är helt driven av stora ambitioner ser det småningom som realiserbart och lyckas därefter övertala Terry.
För Ian är pengarna som mordet genererat en början på en ny tilltalande framtid medan Terry i stället jagas av samvetets inre spöken. Till slut är bördan mer än Terry orkar bära och han bestämmer sig för att ange sig själv. Det är början på en än större katastrof.
Cassandra’s Dream är välgjord och spännande även om intrigen inte riktigt kan mäta sig med Match Point i klipskhet.
Filmens betyg: 
Recension av Oskar Strandberg