Humphrey Bogarts repliker levererades för det mesta lakoniskt, men med fyllig attityd och inte sällan med ett stänk av förakt. Han var en sådan många män skulle vilja vara medan hans kvinnosyn skulle få underkänt av dagens feminister.
Bogart förknippas särskilt med film noir och i Dead Reckoning (eller Heta dagar som den svenska titeln lyder), finns de typiska film noir-ingredienserna. Den hårdkokta och rappa stilen i replikerna, en enigmatisk femme fatale och så någon som bragts om livet givetvis.
Mordet i Heta dagar är något en vän till Rip Murdock (Bogart), kapten under andra världskriget och annars involverad i ett taxi-företag, råkat ut för. Egentligen rubriceras dödsfallet som en olycka, men det är naturligtvis mer än så och vad värre är att Murdock själv blir ditsatt för ett annat mord när han försöker ta reda på vad som ligger bakom vännens död.
Det mesta är väl sammanfogat i denna film, även om berättardragen förmodligen känns igen av de som är sett en och annan film noir. En smula löjligt dock är scenen på kasinot där Bogarts karaktär av någon anledning vet vad ingen annan vet – hur man vinner på tärningsspel genom ren skicklighet. Om han kunde göra det varje vecka kunde han genast säga upp sig från taxiyrket.
För regi står John Cromwell och den ursprungliga storyn är skriven av Gerald Drayson Adams.
Filmens betyg:
Recension av Oskar Strandberg