Twelve O’Clock High hade premiär ett par år efter andra världskriget och karaktäristiskt för filmer som inte gjordes under pågående krig var att de var mindre patriotiska. Twelve O’Clock High är regisserad av Henry King och baserad på en roman av Sy Bartlett.
Den utspelar sig mitt under brinnande krig, men det mesta försiggår på flygbasen där generalen Frank Savage (Gregory Peck) har tagit över en flottilj vars insatser hittills varit föga framgångsrika och vars manskap är demoraliserade. I stället för att ge oss krigsscener fokuserar Twelve O’Clock High på psykologin kring stridsmoral och ledarskap under sådana extrema omständigheter som gällde under andra världskriget. Den lyckas bra med att visa kriget från en annan sida.
Här handlar det om soldater som kämpar mot känslan att deras insats är meninglös för utgången av kriget. De kommer antagligen bomba några mål och genomleva ett par flygningar tills det näst intill ofrånkomliga statistiska faktumet slutligen inträffar – de blir ännu en siffra i det stora talet av döda i tidernas mest blodiga krig.
Även om denna film innehåller få egentliga krigsscener är luftstriderna bland de mest verklighetstrogna som hade setts på film vid den här tiden, vilket också hade att göra med att autentiska scener användes. Filmens titel, Twelve O’Clock High, är för övrigt en flygterm som syftar till i vilken riktning ett annat plan siktats.
Filmens betyg: 
Recension av Oskar Strandberg