Heaven’s Gate från 1980 anses ekonomiskt som ett av filmhistoriens största fiaskon. Av inspelningsbudgeten på runt 44 miljoner dollar kom bara cirka tre miljoner tillbaka i form av intäkter och det blev slutet för det redan krisdrabbade filmbolaget United Artists.
När man ser Heaven’s Gate är det inte svårt att förstå att det fanns en gigantisk budget bakom. Scenografin är imposant och filmen är dessutom väldigt lång – originalversionen är nästan fyra timmar. Men efter ett dåligt bemötande från kritikerna klipptes den ned till drygt två timmar. (Versionen som ligger till grund för denna recension är den första.)
Det är alltså en ambitiös film vi pratar om och jag skulle vilja säga överambitiös. Rent visuellt är den enastående, men innehållet matchar inte riktigt formen. Heaven’s Gate består av en del mycket utdragna scener, bland annat en dansscen i inledningen. Vidare är dialogerna bepansrade med så många konstpauser att naturligheten har svårt att tränga igenom.
Sett till genre är det ett westerndrama skildrande en historisk period då ryska immigranter utsattes för förföljelser av markägarna i Wyoming. Valet av ämne är intressant och bidrar med en ny pusselbit till vad andra westerns gestaltat, men handlingen är minst sagt svår att orientera sig i.
Regissör är Michael Cimino som innan hade framgång med The Deer Hunter. I de viktigaste rollerna ser vi Kris Kristofferson, Isabelle Huppert och Christopher Walken.
Sammanfattningsvis är Heaven’s Gate värd att se för dess visuella konststycken och just för att den är en omtalad film. Som filmverk är den annars trots sina många dramatiska utlopp något blodfattig.
Filmens betyg: 
