På 1950- och 60-talen gjordes brittiska filmer som föll under epitetet ”diskbänksrealism”. Dessa filmer skildrade arbetarklassens villkor i England utan någon försköning och där karaktärerna påverkades av den yttre miljön.
Tony Richardson var en av centralgestalterna och hans A Taste of Honey (på svenska: En doft av honung) hörde till de främsta filmerna som gjordes under perioden. Filmen visar upp ett solkigt England, men även om miljön är gråtrist är det allt annan än en andefattig filmskapelse.
I huvudrollen finns Jo som görs till en egensinnig och unik karaktär av Rita Tushingham i sin skådespelardebut. Tushingham har ett uttrycksfullt ansikte: i Jos sammanpressade läppar och stora ögon finns på samma gång skeptiskt missnöje och nyfikenhetens drömskhet. Jo bor från början tillsammans med sin mor, men denne träffar en solvent man och väljer bort henne. Jo finner tillfällig tröst hos en fartygskock innan dennes båt avseglar.
Hon får anställning i en skobutik och får tag i en spartansk bostad. En dag kommer Geoffrey (Murray Melvin) in i skobutiken. Geoffrey är precis som Jo en känslig själ och har blivit utkörd från sin lägenhet på grund av omständigheter han inte vill redogöra för. Eftersom Jo behöver sällskap och Geoffrey någonstans att hålla till bor de snart under samma tak.
A Taste of Honey lyckas helt och hållet med en äkta framställning då den berättas från de inblandades perspektiv och förmedlar deras känslor oförkortat. Den är ofantligt vital och har drag av den nya franska vågen, men även Chaplins filmer gör sig påminda.
Det finns scener som är magiska genom sitt scenmontage som när Jo och Jeoffrey rör sig som silhuetter under det skuggande valvet och sedan landar på en kulle. Den allra sista scenen visar också upp filmens styrka att subtilt åskådliggöra sinneslägen på det mest gripande vis.
Filmens betyg: 