Äta sova dö är en vardagsrealistisk skildring över ett Sverige där arbetslösheten lagt sig som en mörk skugga och där de arbetslösas värde rasat i kurs. Raša (strålande gestaltad av Nermina Lukač) bor hemma hos sin pappa (spelad av Milan Dragišić) som på grund av rygg- och knäproblem har svårt att själv arbeta. När hon förlorar sitt jobb tvingas pappan ta ett jobb i Norge och Raša hamnar hos Arbetsförmedlingens värld av floskler och hårda direktiv.
Raša söker en mängd arbeten utan positivt gensvar. När hennes bästa vän som är djurvän och vill bli veterinär får ett jobb är det som slaktare, vilket är ett nog så bisarrt åskådliggörande av en situation där det är svårt att säga nej. Raša har till slut heller inget val när Arbetsförmedlingens ultimatum obevekligen kickar in och alternativen står mellan att flytta till annan ort eller förlora A-kassan.
Äta sova dö har många ögonblick där den svenska publiken säkert känner igen sig i replikskiften och det multikulturella Sveriges nya ansiktsdrag. Det är entydigt vilkas sida filmen står på, men den glorifierar inte de utsatta i varje ögonblick utan väljer att visa upp småsintheter som rasistiska yttringar. Den starkaste eftersmaken är dock hur ovärdig tillvaron blir enbart för att man hamnar i den situation Arbetsförmedlingen kallar ”mellan två jobb”.
Vid Guldbaggegalan vann Äta sova dö priset som bästa film 2012 och den har också blivit utsedd till 2013 års svenska Oscarsbidrag. Regisserat Äta sova dö har Gabriela Pichler som med detta gjorde en mycket imponerande debut i långfilmssammanhang.
Filmens betyg:
Recension av Oskar Strandberg