Breaking Away (som inte alltför lyckat getts den svenska titeln Loppet är kört) är en konstrastfylld mix av lättsam komedi och mänskligt drama. Allting utspelar sig i Bloomington, Indiana där fyra unga män tillbringar sommaren under bekymmerslösa former. Men det finns också en känsla av instundande allvar under de lata dagarna som de solar och badar vid den gigantiska konstgjorda vattenbassängen.
Dave (Dennis Christopher) som har en liten större roll än de andra är en Italienälskare som har upphängda posters på det italienska cykellandslaget och lyssnar på italiensk opera. Han är cykelfantast och det finns några storartade scener i filmen som gestaltar hur han lever sig in i cyklandet.
En av hans kompisar Mike (Dennis Quaid) bär på mängder av ilska och det är främst han som utlägger orden om den syn på tillvaron som utgör ett av filmens huvudsakliga teman. I en scen bevittnar gänget stadens collegelag som tränar amerikansk fotboll och Mike yttrar att han var en bra quarterback i highschool och fortsätter:
“You know what really gets me though? I mean, here I am, I gotta live in this stinkin’ town, and I gotta read in the newspapers about some hot-shot kid, new star of the college team, and every year it’s gonna be a new one, and every year it’s never gonna be me. I’m just gonna be Mike. 20 year-old Mike. 30 year-old Mike.”
Och han tillägger sedan angående sin sociala bakgrund som ”cutter”:
“To them it’s just a dirty word. To me, it’s just something else I never got a chance to be.”
Här visas filmens klassperspektiv och den unga arga bitterheten som träder fram i skuggorna av det vuxenliv som precis reser sig i deras tillvaro. Det finns en ”loserstämpel” i någon form för alla de fyra. Även de andra två i gänget, Cyril och Moocher, är till synes vilsna i tillvaron och ligger lågt när det gäller framtidsplaner.
Breaking Away har dock lite svårt att bestämma sig för vilket tonläge den ska hålla. Den påminner vartannat om filmer som Sista natten med gänget och Diner medan den i andra stunder övergår till anamma det rafflande sportmomentet där den omöjliga vinnaren slår sig upp ur underläge.
Det är en mycket vital film som trots sin svårighet att bestämma sig för vilken mängd svärta den ska innehålla ändå levererar en stark och bitvis originell historia. Regisserat har Peter Yates och skrivit manus har Steve Tesich.
Filmens betyg: 
