Filmen Capote från 2005 med regi av Bennett Miller fick en drös priser, bland annat Golden Globe och Oscar för Philip Seymour Hoffmans insats. Hoffman gör sannerligen ett mycket autentiskt porträtt av den amerikanske författaren Truman Capote.
Truman Capote är alltså filmen ämne, men Capote är ingen sedvanlig biografisk skildring i kronologisk struktur. Dan Futterman som skrivit manus efter Gerald Clarkes roman låter fokus på personen Truman Capote få dela rum med en ytterligare handling, vilken kretsar kring händelsen som var uppkomsten till Capotes sista roman In Cold Blood och efterdyningarna av denna händelse.
Perry Smith var med och begick ett brutalt mord i Holcomb, Kansas och Capote reste till platsen som journalist. De starka intrycken från mordet och den ena gärningsmannen visar sig bli stoff för en roman i stället för ett reportage.
Capote börjar besöka den ena av de dömda männen i fängelset medan dödsstraffet närmar sig. Med hjälp av advokater blev avrättningen gång efter annan fördröjd, men likaså blev därmed romanen som snart låg färdig fördröjd eftersom dess slut krävde domens fullbordande.
Filmen gestaltar Truman Capotes våndor genom denna ambivalenta labyrint: där författaren vill få ut sin bok som enligt honom själv är det bästa han skrivit, men samtidigt känner sympatier för sin nyfunne vän i fängelset som han tillbringat lång tid med för intervjuer. Verkställandet av hängningen måste föregå bokens publicering och filmens publik får aldrig egentlig klarhet i vad Capote själv önskar allra mest. Det är en sådan slags förhoppning som är värre när den besannas än när den inte gör det.
Filmens betyg: 
