Av den hittills över 20 filmer långa serien med James Bond var Dr. No eller Agent 007 med rätt att döda från 1962 först ut. Denna tillsammans med Goldfinger (1964) måste också räknas bland de bästa av filmerna. Dr. No är regisserad av Terrence Young och med Sean Connery som agent 007.
När en brittisk agent och dennes sekreterare försvinner respektive mördas på Jamaica sänds agenten James Bond dit för att undersöka om händelserna har något samband med de instundande amerikanska raketuppskjutningarna.
James Bond blir omedelbart måltavla och utsatt för flera mordförsök. Han upptäcker dock att den försvunna John Strangways funnit stenprover som han fått analyserade innan sin död och spåren leder till ön Crab Keys som ägs av Doktor No.
Dr. No innehåller den typiska Bond-formulan: han är sängpartner med den illasinnade kvinnan som arbetar åt motståndarsidan, han möter senare den godhjärtade kvinnan och inleder även med henne en nära förbindelse, han blir tillfångatagen och behandlas först som gäst hos ärkeskurken innan han senare blir fånge för att då få visa sina utbrytarkonster som sammanfaller med ödeläggelse av ärkeskurkens fort och detta i sista minuten förstås.
Om Bondfilmerna med tiden hade allt sämre manus och Roger Moore fick tjänstgöra som substitut efter Sean Connery är Dr. No en film där formulan fungerar. Det är underhållande spänning och här finns också den klassiska scenen med Ursula Andress som en snäckskalssamlare som effektfullt stiger upp ur vattnet och bestiger stranden.
Själva kriminalgåtan är inte alltför sofistikerad och synnerligen förutsägbar, men filmen har fortfarande charmen i behåll.
Filmens betyg: 
