Öppningsscenerna i Franska väninnor (Coup de foudre, 1983) är effektfull: vi ser först en buss körande genom ett vackert landskap och när kameran filmar inuti bussens bakre del ser vi kvinnor och barn samt landskapet genom fönstren. I en scen kort därefter byter kameran riktning till den främre delen av bussen och då ser vi uniformerade män och genom framrutans fönster märker vi också hur bussen närmar sig en anläggning med höga staket runtom.
Lena (Isabelle Huppert) är en av dem på bussen som ankommer till vad som är ett franskt fångläger för judar under andra världskriget. När så en av vakterna erbjuder henne ett giftermål accepterar hon som ett sätt att undkomma ett värre öde.
Efter en del strapatser slår de sig ner i Lyon och bildar familj. Lena gör där också en ny bekantskap i Madeleine (Miou-Miou) och de blir goda väninnor. Filmen utvecklar sig till ett relationsdrama där Lena och Madeleine med deras respektive män inbegrips. Madeleine utövar ett starkt inflytande, lesbiska undertoner inkluderade, på Lena som hon tycker är alltför bunden till ett begränsat familjeliv. Lena intar ett allt mer ambivalent förhållningssätt till det konventionella familjelivet och sin man.
Franska väninnor är delvis en självbiografisk film. Regissören Diane Kurys växte själv upp i Lyon och fick uppleva hur familjen splittrades då modern lämnade hennes far och tog med sig henne till Paris.
Filmens betyg: 
Recension av Oskar Strandberg