Filmatiseringen av Iron Man var ännu en i raden av figurer från Marvel Comics som förärades en berättelse förlagd till vita duken. Filmen blev framgångsrik och fick också en uppföljare två år senare, i båda fallen med regi av Jon Favreau.
Iron Man har en tydlig återspegling till vår tid med krigskonflikter som utspelas i arabiska länder och där vapenindustrin blivit ett uppmärksammat ämne. Tony Stark (Robert Downey Jr.) driver ett världsledande vapenföretag som bistår USA med en överlägsen vapenteknologi. Han är också en omåttligt rik man som lever i ett mindre palats och är både ingenjör och playboy.
Efter en demonstration av en ny missil vid namn Jericho, kidnappas Tony Stark av en arabisk militärstyrka. Han får uppdraget att konstruera missiler åt dem, men för att i stället undfly bygger han en robotliknande metallrustning som kan bli hans flykt från lägret. Att det inte upptäcks vad han ägnar sig åt då grottan dels är kameraövervakad, dels besökt av regelbundna inspektioner tillhör väl knappast filmens mest trovärdiga kapitel, men det är kanske sådant man kan köpa då fiktionen har en serietidning som förlaga.
Tony Stark lyckas bygga ett slags ”Iron Man” och ta sig levande från sin fångenskap. Händelsen har dock påverkat honom och han förklarar vid en presskonferens att hans företag nu ska sluta konstruera vapen. Det är uppenbart att Iron Man inte är Captain American beträffande den patriotiska andan utan här finns snarare en kritisk gest mot den amerikanska vapenindustrin även om denna sida av filmen inte utvecklas nämnvärt.
På hemmaplan i sitt egen hyperteknologiska verkstad börjar Tony Stark bygga en förfinad och uppdaterad version av sin skapelse – denna gång dock inte som ett förstörelsevapen utan som ett överlägset vapen i fredbevarande syfte. Hans ritningar kommer dock i felaktiga händer och han tvingas i stället utkämpa en strid mot en jämnstark motståndare.
Iron Man är välspelad – med namn som Jeff Bridges och Gwyneth Paltrow i rollistan – och har ett hyggligt manus, dock något förutsägbart. Specialeffekterna imponerar och man kan nästan hålla med Tonys Starks vän från flygvapnet då denne säger att ”it’s the coolest thing I ever seen” i anblicken av Iron Man. Mindre coolt är att skurken i slutstridens sista sekvens måste hålla sitt sedvanliga tal där han talar om att han tänker förgöra hjälten i stället för att bara göra det, vilken än en gång visar sig vara ett taktiskt misstag.
Filmens betyg: 
Recension av Oskar Mark