Marie-Antoinette gjorde ett visst väsen av sig vid dess premiär 2006. I stället för en ordinär kostymfilm har filmen som regisserats av Sofia Coppola lagt sig till med ett soundtrack som stilmässig är allt annat än 1700-tal.
Denna anakronistiska musik i form av bland annat Siouxsie and the Banshees, New Order och The Cure tillsammans med rockvideoestetik ger filmen en skjuts i hipphet. Musiken medför också att karaktärernas passioner blir mer gripbara för publiken.
Handlingen är emellertid traditionell. Den österrikiska prinsessan Marie-Antoinette (Kirsten Dunst) gifts bort med den franske kronprinsen, Louis XVI (Jason Schwartzman). Marie-Antoinette flyttar därmed till Versaille där de högadliga rutinerna verkligen når sin klimax i rigoröshet och extravagans. Dock tycks inte arrangemanget Marie-Antoinette och Louis XVI infria en av de primära förväntningarna – ett barn.
Prinsen råkar vara en riktig tråkmåns och en sengångare under sänghimlen, men den felande länken i den uteblivna barnalstringen antas av omgivningen vara Marie-Antoinette som ombeds på bättre sätt ”inspirera” maken.
Prinsens nattliga tillkortakommanden är dock inte nog för att göra en underhållande film och än mindre stimulerande sådan. Intrigen har en del i övrigt att önska. Marie-Antoinette är en väl tillrättalagd film och dess målgrupp är lätt att spåra genom många söta valpar och fina klänningar samt en lagom vågad Kirstin Dunst.
Filmens betyg: 
