Rope (svensk titel: Repet) från 1948 skiljer ut sig från Alfred Hitchcocks övriga filmer. Det finns förstås en mordhistoria, vad annars? Men till formen är det snarast ett filmat teaterstycke i en lång akt – Rope är också baserad på en pjäs av Patrik Hamilton.
Som publik hamnar vi i skeendet in media res när två unga män, Brandon Shaw (John Dall) och Philip Morgan (Farley Granger), utför ett strypmord deras på bekante David i en våning i New York. Efter mordet genomförts förblir Brandon iskallt samlad medan Philip tycks nervsvag och visar tecken på samvetskval.
Det hela sker inför en planerad middagsbjudning och mordets motiv är minst sagt udda: det handlar om att praktisera tesen att ett mord kan berättigas av dem som är intellektuellt överlägsna sina offer. Eller som Brandon själv sammanfattar: ”Nobody commits a murder just for the experiment for committing it … Nobody except us.”
För att göra det hela något mer raffinerat kommer Brandon på den – enligt honom själv briljanta idén – att placera tilltugget på den koffert där Davids kropp ligger. Han har heller ingen avsikt att undangömma det rep som använts för mordet. Detta är bara några av ingredienserna som bidrar till att spänningen hela tiden höjs.
Sedan presenteras vi för de övriga karaktärerna allt eftersom de dyker upp till middagsbjudningen. Bland gästerna finns den mördade Davids far, hans flickvän samt Rupert Cadell som spelas av James Stewart. Rupert är en kufisk intellektuell som tidigare har varit Brandons och Philips lärare. Denne förklarar på festen sin ståndpunkt att mördande under vissa premisser kan vara gynnsamt för samhället.
Det fattas förstås en gäst: David. Rupert som själv är insatt i mördandets konst (ur en teoretisk synvinkel dvs.) och även tycks förfoga över förmågan att ingående psykologiskt pejla sin omgivning börjar sakta men säkert fatta misstankar om att något inte ligger rätt till.
Rope bjuder på en del formexperiment som när Hitchcock i några sekvenser låter kameran filma tomma delar av lägenheten och i övrigt bara en av karaktärernas axel medan vi kan höra hur deras samtal fortgår. Kamerans snabba inzoomningar av Ruperts ansikte medan hans misstankar om det absurda brottet börjar uppträda är också exempel på hur Hitchcock använder små medel för sitt drama.
Det finns också mer att säga om filmens bakgrund då det föreligger paralleller till ett mord på en student av två äldre manliga studenter där motivet var detsamma som uttalas i Rope. Detta filmatiserades i Compulsion 1959 samt i Swoon 1992.
Filmens betyg: 
