En actionkomedi av klassiskt snitt med polisen Axel Foley som under en mordutredning får lämna sina kvarter i Detroit för den extravaganta lyxen i Beverly Hills. Eddie Murphy under sina glansdagar levererar och Harold Faltermeyer bidrar med ett klassiskt ledmotiv.

Eddie Murphy hade ett par år tidigare hjälpt till att utreda brott ihop med Nick Nolte som ett udda par i 48 Timmar. I Snuten i Hollywood (Beverly Hills Cop) från 1984 är tugget från Murphy inte längre lika rått och skildringen är något finpolerad i jämförelse. Biljakterna ackompanjeras av 80-talshits och Murphys skratt har eskalerat till en gimmick. Underhållningsvärdet håller förvisso samma klass, men det är betydligt mer barntillåtet.

Snuten i Hollywood drog in mer pengar än någon annan film som hade premiär samma år och när den givna uppföljaren kom lämnades regissörsstolen över från Martin Brest till Tony Scott. Tony Scott gav Snuten i Hollywood II en snyggare visuell yta där fonden inte sällan var en himmel med färgtoning från skymning eller gryning (en estetik som Scott även praktiserade i bland annat Top Gun. I övrigt är filmens story kanske något svagare än första filmens och ibland ges intrycket av att Axel Foley med sina två medhjälpare från Hollywood-polisen är ute på ett pojkstreck.

Det skulle också komma en del tre 1994 där kvaliteten gått ner ytterligare. Här följs samma mönster med Foley som först misslyckas kapitalt med en undercover-insats, men sedan får chansen att ta revansch där ett hämndmotiv är inblandat och skådeplatsen givetvis är Hollywood.

Filmens betyg:

Recension av Oskar Strandberg