I Splendor in the Grass spelar Natalie Wood mot Warren Beatty som gör sin debut, regisserar gör Elia Kazan. Det är inte en av Kazans bästa filmer, men den har ändå positiva sidor som gör den sevärd.
Det är först och främst lite lustigt att Natalie Wood som spelade mot James Dean i Ung Rebell (1965) här spelar mot Warren Beatty som är påtagligt influerad av just legenden Dean. För det första är han utseendemässigt lik, men även hans skådespel är i flera fall direkt lånat av Dean. Rentav finns det i vissa scener direkta motstycken till den andra filmen.
Handlingen utspelas mestadels i Kansas och tar sin början 1928. Deanie (Wood) blir förälskad i Bud (Beatty) och när hennes känslor visar sig besvarade tycks det som om hon funnit sin drömkille. Vad som liknar ett romantiskt drama förändras dock till en mörkare historia där ungdomens svurna ideal tycks vara dömda att förvanskas medan livet fortgår.
Titeln “Splendor in the Grass” återfinns också i en dikt av den engelske poeten William Wordsworth där två rader lyder: ”Though nothing can bring back the hour / Of splendour in the grass, of glory in the flower”.
På sättet Splendor in the Grass utvecklar sig blir den en svanesång för livets brutna löften och i slutändan får man nöja sig med att ta vad som kommer.
Filmens kärna är komplex: Buds tvivel inför relationen med Deanie uppstår av flera orsaker. Detta gestaltas av ett ganska ojämnt skådespeleri. Buds far är en överdriven karaktär och spelas dessutom överdrivet av Pat Hingle. Även andra biroller finns mer att önska utav. Warren Beatty är godkänd i sin debut, men den som imponerar är Natalie Wood som väl gestaltar den sköra tonåringen som drabbas hårt av att livet inte blir som hon tänkt sig.
Filmens betyg: 
