The Invisible Man från 1933 är baserad på en av H.G. Wells romaner och är som titeln skvallrar om en berättelse om en osynlig man. Den osynlige mannen ifråga är Jack Griffin (Claude Rains) som efter en serie experiment till slut lyckas förvandla sig till något helt osynligt.
Den osynliga mannen dyker upp på ett värdshus, kamouflerad med solglasögon, lösnäsa och ansiktet insvept i bandage då han ber om ett rum. Efter att ha fört en massa oväsen blir han uppmanad att lämna sitt rum av värden, vilken han knuffar nerför trapporna i ett raserianfall. När polis tillkallas för att verkställa avhysningen av Griffin blir det i stället den lilla byn som får smaka på den osynlige mannens terror.
När någon får övernaturliga krafter eller extraordinära förmågor i filmens värld brukar nästa steg vara att försöka avleda onda gärningar. Som osynlig är det mycket man kan företa sig, Griffin är dock inte ute efter att rädda världen – tvärtom snarare. Griffins raseri beror på kemikalien Monocain som han har fått i sig under experimentens gång, vilken gett biverkningar i form av aggressivitet och storhetsvansinne.
The Invisible Man är väl överförd till filmmediet och specialeffekterna är definitivt imponerande för sin tid. Filmen som är regisserad av James Whale fängslar och gestaltar övertygande hur livet kan te sig för en man som blivit osynlig. Rains som spelar den osynlige mannen i form av kropp och berättarröst lyckas väl med att ge liv åt honom och de förvridna föreställningar han besitter.
Filmens betyg: 
