El Dorado från 1967 av regissören Howard Hawks kan närmast betraktas som en omarbetning av Rio Bravo som samme regissör gjorde åtta år tidigare.
Storyn i El Dorado liknar i hög grad Rio Bravo och konstellationen av karaktärer är snarlik. Här finns Cole Thornton (John Wayne) som denna gång är revolverman i stället för sheriff, men i slutändan infinner sig vid lagens sida. J.P. Harrah (Robert Mitchum) är den försupne sheriffen. Det godhjärtade och lite stolliga biträdet finns här också, precis som den unge ”Mississippi” som i Rio Bravo kallades ”Colorado”.
Huvudparten i handlingen skildrar en strid mellan två ranchägare, där den ena försöker tillskansa sig den andres mark genom brutala metoder. Thornton har i förstone blivit anställd av den mer aggressive av ranchägarna, men efter fått höra omständigheterna berättas i en ny version av sin gamle vän J.P. Harrah tackar han nej till jobbet. Han rider senare ut i staden, men historien slutar så klart inte här utan Thornton får skäl att återvända.
Vi ser en lite åldrad John Wayne och nog är det därför han blandar ut sin barskhet med mer humoristiska och fryntliga repliker än annars – detsamma var också var fallet två år senare i True Grit. Hans ålder medför också att detta inte är en hjälte i fysik topptrim och trovärdigheten hos honom som blixtsnabb revolverman är inte helt intakt. Actionduellerna håller följaktligen inte måttet alla gånger.
El Dorado bemödar sig snarast om att vara en underhållande western med karismatiska karaktärer och det lyckas den väl med. Fast den kommer inte upp i klass med Rio Bravo eftersom den aldrig lyckas bygga upp någon spänning på samma sätt (åtminstone inte för en vuxen publik), inte heller fångar den upp samma subtila drag hos rollgestalterna som dess prototyp gjorde.
Filmens betyg: 
