Audrey Hepburn spelar Holly Golightly som lever ett liv bland New Yorks societet och drömmer om att gifta sig med en rikeman. När hon får en ny granne Paul Varjak (George Peppard, kanske mest känd från TV-serien A-Team) börjar hon se på tillvaron på ett nytt sätt.
Holly har en del likheter med Marilyn Monroes rollfigur i Gentlemen Prefer Blondes (1953) som eftersuktade diamanter till varje pris och förälskade sig genast i män som kunde tillhandahålla dessa. Breakfast At Tiffany’s avviker trots allt en del från denna komedi och innehåller desto mer svärta.
Hollys önskan om rikedom synes mer desperat och som uttryck för en desorientering i tillvaron på samma gång som ett ödesdigert begär: ”Money … I do whatever I have to do to get it”. Även i Pauls fall spelar pengar en central roll. Han är en ung författare, men ännu oförmögen att stå på egna ben tvingas han erbjuda sig åt den äldre damen 2-E (Patricia Neal). Hos Holly ser han dock en ung flicka som han i sin tur kan hjälpa och kanske är det äkta romantik de båda egentligen behöver.
Breakfast At Tiffany’s förtjänar kanske inte riktigt sitt starka rykte som storfilm, men den har definitivt charm och ett bra manus finns därtill. Regissören Blake Edwards – inte minst känd för Rosa Pantern-filmerna – ska ha en eloge för hur han fångar in New York med dess fond av skyskrapor, vilket tillsammans med ledmotivet ”Moon River” förmedlar en speciell känsla.
Filmens betyg: 
Breakfast at Tiffany’s är med på Topplista över bästa romantiska komedier.